Idag stormar det inombords...
Jag har vart i "oordning" sen igår.. Sen jag orkade tillåta mig att tänka på vad som väntar idag. Jag vet att du min älskade Ellie och Barbro läser här - men vet att ni känner mig och förstår...
Och för er andra ska jag berätta hur det ligger till...
Jag har en syster. En vän som jag vuxit upp med sen jag var mindre än jag själv kan minnas. VI har vuxit upp och lekt och träffats och haft en massa ihop hela vår barndom. Först var jag dagbarn hos Barbro som är mamma till Ellie. Sen genom åren har vi spelat fotboll ihop, som barn lekte vi nästan dagligen och hade tusentals fantasihästar och stall, vi har gått på discon, åkt på skidresor, sommarresor... Ja allt har vi gjort ihop. Skillnaden på oss och "riktiga" systrar är att vi trots alla år aldrig bråkat! Vi förstår varandra. Vi kan såklart reta varandra och bli irriterade.. Men aldrig osams!
Hennes älskade morfar som stått henne nära genom hela livet har nu lämnat jordelivet - men en vördnasfull ålder på över 90 år! En stark man med glimten i ögat och allt nåt litet hyss på lut. En genomsnäll man med värme och humor! Alltid snäll! Har aldrig sett honom arg eller sur. Skojade med alla - men med värme!
Denna fantastiska man är nu död och idag väntar den stora dagen som på nåt sätt gör ett avslut på en fas - begravningen! Den hålls i Veddige kyrka.
Ända sen jag förlorade min morfar 2002 efter en tung kamp mot den lömska cancern så har jag haft svårt för begravningar. Jag går på dem - såklart. Men de rör till det i mitt inre. De dagarna är fulla av ljus och kärlek - en sista hyllning till den man älskat, samtidigt som dagen är så sorgsen och tung! Stämningen är som en tjock grå dimma som omsluter mig och suger energi. Sorgen, den är ju så otroligt tung. Saknad! Någon man älskar har lämnat... Ett sista farväl! Med musik, många människor som känenr det samma. Känslorna svävar i luften och man blir så tagen. Det är så definitivt! En påminnelse om att den man älskar är borta - för alltid! TIlls vi möts i himlen igen.
Och orgeln! Ryser... Så tung musik!
Igår kunde jag inte somna... låg vaken i en mindre evighet och tankar och känslor svallade...
Vaknade tusen gånger i natt... Vaknade tidigt imorse... Känner att mitt inre är ur balans.
Men samtidigt som jag mår skitskumt så känns det ju så rätt!
Jag älskade Ellies morfar - jag har ju också vuxit upp med denna vackra man!
Jag vill vara med idag! Men inser att det kommer suga energi och att det kommer ta nån dag innan jag kommer i fas igen ;)
Men det är det värt! Skulle kännas ännu mer fel att sitta hemma idag. Jag är ju ändå där i kyrkan med Ellie och hennes familj i mina tankar och känslor.
Så mycket jag tänkt på Barbro. Hon bor där i sin lägenhet på andra sidan gräsmattan. Har tänkt såååå mycket på henne i denna sorg. Hon har förlorat sin pappa. Tänkt att jag vill gå över med en blomma, en kaka.. en varm kram... Men liksom inte orkat... Låter så egoistiskt... Men det här med att förlora en förälder... Det är man aldrig beredd på! En enorm sorg oavsett i vilken ålder man som barn är. En förebild som funnits från början som med kärlek fostrat och stöttat en finns inte längre. Går inte att beskriva... och ändå står det i så liten skala jämfört med dem som förlorar ett barn... Om man vänder på det...
Nä, man ska nog inte jämföra sorger - för de är alla giganstiska och känns i hjärta och själ.
Men när vi förlorar någon vi älskar ska vi minnas att himlen är öppen för alla med ett varmt kärleksfullt hjärta!
En dag ska vi ses igen! Ovan molnen där änglarna sjunger och solen alltid skiner! Där regnbågen alltid skiner i klara färger och sjukdom är ett minne blott! I himlen är alla friska!
Vi hyllar dem vi saknar genom att ta hand om oss och vårda minnen! Vi tar en dag i taget och är rädda om livet och tar vara på allt det fina som finns här! Det finaste vi kan göra är att ta hand om varandra, stunderna av lycka och kärlek! Vi ska fortsätta drömma om framtiden och sträva efter att nå våra mål! Och när vi kan vara lyckliga här nere, gläds änglarna i himlen!
Livet är för kort för att kasta bort och vara bitter eller osams... Njut av varje stund då får med någon du älskar! Fortsätt att göra det som gör dig glad och fortsätt umgås med människor som får dig att må väl!
Carpe diem!
