... minst en gång om dagen hugger det till i hjärtat och saknaden gör så väl påmind. Saknar dig så det värker och finns inga ord i världen som kan beskriva hur jag känner ibland. En fras ur låten Lilla fågel blå rullar i huvudet...
Idag är alla hjärtans dag. Mamma älskade sånna här dagar då hon "lagligt" fick köpa presenter och slå in dem och skriva gulliga kort. Saknar inte presenterna lika mycket som handlingen och lyckan i hennes blå ögon när tjejerna (och jag) glatt slet upp våra små paket. Bara en av såååå många saker jag saknar... Åh! Denna saknad... Tiden läker alla sår sägs det. Gör den!? Undrar jag. Kanske? Kanske inte? Med tiden lär man sig kanske hantera sin sorg och saknad och leva med den. Smärtan i hjärtat är den samma - kanske starkare, men jag är van vid den. Tänker att om man känner så här efter att förlorat sin mamma vågar jag inte ens ge mig på att föreställa sig hur det är för dem som förlorat ett barn. Det enda man kan göra är att njuta av livet, ta vara på dagarna, vårda minnen varmt och soligt, låta en tår falla ibland för att lätta på trycket, och alltid resa sig upp efter en svacka! Livet är ett mirakel och en gåva och alla som har någon att älska ska ta hand om allt fint som finns i ens omgivning!
Ok, detta var mina flummigt djupa tankar... Alla hjärtans dag 2012. Saknar dig mamma och hoppas att Whitney Houston sjunger I Will always love you, till dig, från mig nu.
- Posted using BlogPress from my iPhone
