Begravningen var fin! Ett värdigt farväl! Vackrast var det när barnbarnsbarnet Josefin sjöng en av Sonya Aldens låtar.
För mig kändes det helt ok och jag är glad att vi gick. Fast håller fast vid vad jag tycker om orgelmusik. Vackert, men sååå tungt!
Sov gott Nisse!
- Posted using BlogPress from my iPhone
