What a day!

Började dagen tidigt men tidsoptimisten hann såklart knappt frukost till sig själv. En flaska nyponsoppa flög med i farten! ;) Men med nytvättade barn (som även var utfodrade och mätta) och packade väskor körde jag sminkad och klar för en lång dag i Varberg! Med sessorna i släptåg bar det av till härdgatan och Lilly of Sweden. På högkvarteret väntade vackra Josefine! Wow så mycket snyggt hon har tagit fram i Lilly of Swedens höstkollektion! Hur som helst! Jag kikade på mycket fint men var ju idag där med make-upväskan! Dags för fotosession igen! Och även denna gången fick jag den stora äran att vara med och hjälpa till med sminket! Så kul! Snart dök även snygga Elin upp. Dagens supermodell! Även hon fick en sommarfräsch make-up. Vi passade på att äta lite innan det bar av ner till Johns place vid havet. Sessorna myste och hade kul! Stolt över mina duktiga tjejer! Väl på stranden var det dags för svågern att plocka fram den stora kameran. Eftersom jag nu släppt taget om make-upborstarna fick jag ett nytt uppdrag - ljusreflektorhållare! Självklart tog jag mitt nya faktiskt viktiga jobb med stort allvar och gjorde vad jag kunde för att lyssna på Robban. Hoppas att min insats gjorde nytta! :)
Tyvärr hann inte jag och sessorna stanna hela tiden ut. ( umdrar vem som höll Ljusreflektorgrejen när jag åkt!?!??) Efter ett tag var det dags att säga tack å hej - nu skulle tjejerna åka till fina storkusinen Malin. Hon hade lovat att vara barnvakt medan jag var på begravning.
Del 2 av denna långa dag.
Begravningar är något man går på för att hedra den person som dött och/eller för att visa stöd för anhöriga. Jag går inte ofta på dem för att jag gillar det. Oftast, som även idag är begravningar för en mycket omtyckt och älskad person väldigt vackra och strålar av kärlek. Det har jag verkligen inte ont av utan snarare tvärtom. Det jag tycker är jobbigt är alla starka känslor som ligger tätt i luften. Stämningen. Så tungt. Så tjockt av sorg och saknad. Tungt tungt tungt. Orgelmusik. Jag ryser. Tunga långa djupa tyst aset. Sorg. Man kan känna allt det jobbiga. Det liksom kryper under huden. Ogillar. Och samtidigt som man känner allt det där strålar kärleken. Givetvis spelar min saknad efter de jag förlorat också en stor roll. Detta var första begravningen jag vart på sen mammas. Jobbigt såklart. Många tankar och känslor som virvlade omkring.
Just idag handlade det inte om min mamma. Även om det stundtals gjorde det för mig. Denna begravningen var för Göthe. Min älskade Gudfar Görans pappa. Jag har många minnen av Göthe. Han och hans fru Ruth var alltid så gulliga mot varandra. Hon flög mot himlen först. Ett tag sen nu. Jag minns Göthe som alltid glad. En man med glimten i ögat och som alltid ville ha en liten puss på kinden. Om han fick en blev han så glad. Han var rolig och busig och jag har alltid tyckt mycket om honom. Han är saknad! Han fick en vacker begravning med mycke musik och nu är han lycklig i himlen med sin Ruth!

Del 3 av denna långa dag som nu blivit kväll.
(värsta novellen - är du kvar eller har du somnat???)
Efter begravningen hämtade jag sessorna som lekt och haft kul hos Malin. De ville inte alls hem - såklart! Men vi hade bråttom! Jag skulle hinna handla, städa och börja med maten innan våra gäster anlände! Allt gick såklart snabbt och effektivt! Handla, städa och förbereda kött, potatis, sallad och klassiska innan Daniel Emelie Leo och lille Mion kom! Och tack vare att de var lika sena som vi så hann jag tom att duka innan de kom! Tur att Mathias hann hem och hann hjälpa till! Då, en lååång dag avslutades mycket trevligt med god mat och gott sällskap!









- Posted using BlogPress from my iPhone