99,6%

Japp. Fortfarande hemma. Värker lite här och där. Kan ju skona er från överflödig info ang det...
Men inget regelbundet - så än verkar det inte vara något på gång.
Ser ut som jag får prova en ny upplevelse - att gå en graviditet fullt ut!
Och vem vet - kanske även gå över?!
Tålamodsutvecklande...
Men bra för bäbisen. Och det är ju faktiskt trots allt det viktigaste!

Det blir ännu en pysseldag i hemmet.
Underbart höstväder ute med blå himmel och sol!
Mathias och tjejerna är ute. Han grejar med taket och de leker.

Den osociala, väntande trötta mamman håller sig inne och städar lite här och där medan tvättmaskinen också får jobba.
Fantastiskt så mycket vi får gjort i hemmet under denna graviditet :)


- Posted using BlogPress from my iPad

Födelsedag...

Ja.. Nu är det mindre än 1 månad kvar tills jag fyller år...
33 är tydligen den aktuella siffran.
Får tänka till och räkna tyst i huvudet varje gång jag ska tala om min ålder...
När man var liten tyckte man att folk över 20 var vuxna.
Hade man passerat 30 räknades man till typ "medelålders" och var man över 50.. Ja då var man ju nästan pensionär...

Idag är åldern en diffus siffra för mig. Obetydlig. Man kan vara en mogen 20-åring och kunna ta ansvar och ha god moral eller en omogen 35-åring som fortfarande beter sig som en ansvarslös tonåring utan konsekvenstänk...
Lägger ingen större värdering i mina tankar.
Mer en reflektion. Hur man är beror nog enligt mig mycket på livet man levt, vad man gått igenom och vilka människor man haft och har i sin omgivning.

Hur som helst, jag - jag är snart 33.
33. Smakar på siffran. Kan inte påstå att jag känner nåt speciellt.
Vissa dagar känner jag mig som 20-25...
Andra dagar mer som.. Jag vet inte - medelålders!? Vad nu medelålders innebär och vilken siffra den åldern börjar?!

Luddigt inlägg det här.. Jag är lite trött idag. Sov lite taskigt och vaknade med huvudvärk. Hmmm... Höstigt väder ute.

Har roat mig med några baljor tvätt.
Ska snart duscha tänkte jag. Och äta lunch...

Rubriken var visst "födelsedag".
Funderat lite på årets önskelista. Alltid en svår nöt.

Gillar en del av Lagerhaus prylar. Som ex har jag fått för mig att jag vill ha deras coola ljusslinga. Vet inte än vart den skulle hängas. Men har klart fått för mig att en sån skulle passa fint i vårt hem...




Eller kanske ska jag önska mig presentkort i nån trevlig klädaffär.
Behöver en ny höst-vinterjacka...

Eller... Jag som bakar mycket och skulle vilja ge mig in på lite mer bröd kanske skulle önska mig pengar och börja samla ihop till nån form av köksmaskin.
En sån där rejäl som man kan köpa till olika redskap till. Typ en KitchenAid. Kanske inte just exakt en sån - för hur skulle jag bära mig åt för att kunna välja bara 1 färg?!?!?! ;)




Pratade med brorsan om julen. Vi gillar traditioner. Hade vart kul att ta upp den gamla familjetraditionen att göra egen julkorv. Då behöver man ju ha en köksmaskin med köttkvarn T ex...

- Posted using BlogPress from my iPad

Tålamod

Tålamod!
Ett av mina starka ord. Egentligen. Normalt sett.
Känner dock att det kryper i mig nu.
Bokstavligen med iofs.
Lite trångt där inne i magen. Mer plats att röra på sig här ute...

Ja, stundvis kan jag helt ärligt säga att "the good attitude while waiting" går sådär...
Och ja, jag vet, jag har inte gått fullt förrän på söndag.
Så graviditeten räknas som fullt nooooormal i ytterligare två veckor till.
Bara att ta ett djupt andetag, hitta lugnet och fortsätta att tååålmodigt vänta.
Den som väntar på nåt gott...!
Snart så... Jag vet... Men längtan är stor nu!

Dessutom börjar den här värken som satt sig lite varstans bli en aning störande...

Så, jag har ätit frukost, roat mig i tvättstugan en stund.
Så nu blir det en stunds vila.
Stänger av ljudet på mobilen igen och kryper ner i varma goa sängen och sluter ögonen.
Kanske ska lyxa till det med lite skön musik.
Ser nu att min skugga kommer smygandes.
Pantern har parkerat vid min sida och spinner sådär gott...


- Posted using BlogPress from my iPad

20 om Mig!

Antog en öppen utmaning. 20 fakta om mig!
Lätt tidsfördriv. Sånt pysslar jag med nuförtiden. Små tidsfördriv som inte kräver så mycket energi ;)
Så... 20 snabba om mig!

1. Jag heter Madeleine BooYong Nilsson

2. Mitt andranamn var mitt tilltalsnamn i Sydkorea innan jag 6månader gammal adopterades hem till Veddige

3. Jag bor i en röd tegelvilla med stor trädgård ihop med min familj.

4. Min familj är det viktigaste som finns. Kommer alltid först för mig. I alla lägen! Den består av min underbara man - Mathias och våra fantastiska töser: Mirabelle 9 år, Nellie 7år och Norah 7år. Snart kommer bäbisen ut - och då är vår familj komplett.

5. Jag har 3 katter som betyder otroligt mycket för mig. Gnistra, min grå-vita skönhet, Shimmer - min gosiga charmiga vän och så sist - men absolut inte minst - min skugga, den Svarta Pantern! Vår ligist! Som varvar galet bus med skönt avslappnade tupplurer.

6. Jag är gammal häst-tjej som gärna hängde i stallet från att vara ca 6-7år till att vara 3månader gravid med Mira.
En dröm är att lära mig rida western.

7. Jag är allergisk. Mot pollen. Och mot pälsdjur - rimmar dåligt med nr 5 & 6. Men jag klarar mig på en allergitablett varje dag, kombinerat med noga handhygien och ögondroppar som komplement när pollensäsongen är som värst.

8. Jag är kristen. För mig handlar min tro om kärlek och kan sammanfattas i ett av de få bibelord jag faktiskt kan - Den gyllene regeln! Behandla andra som du själv vill att andra behandlar dig.

9. Mina vänner spelar en stor roll i mitt liv och betyder så otroligt mycket för mig!
Jag älskar att ha människor runt mig och bjuder gärna in till spontana sammankomster av olika slag hemma.
Eller, ja, just nu är jag extremt osocial - men snart hoppas jag återgå till mitt vanliga sociala jag :) Längtar!

10. Mitt jobb! Jag älskar det!! Jag är Fristående hudvårdskonsult och jobbar med fantastiska produkter av märket Mary Kay. Men mitt jobb är så mycket mer än hudvård, makeup och spa-produkter av högsta kvalité. Mitt jobb är service, möten med människor och personlig utveckling och coachning! Det ger mig dessutom friheten att styra min egen kalender. Jag äger min tid. Frihet under ansvar förvisso - men frihet!

11. Jag är kreativ och älskar skapande av alla de slag!

12. Jag fotar gärna! Önskar ta mig mer tid i framtiden både för kameran men även lära mig mer redigering.

13. Jag trivs i köket. Lagar gärna mat, men bakar helst! Mer för själva bakningen och att bjuda, än själva ätandet. (Just nu går iofs det mesta ner...)

14. Älskar mat! Men är lite sjåpig och favoriserar svensk husmanskost med ett glas mjölk till!

15. Kan inte sy. Jag och symaskiner funkar inte ihop?!

16. Gillar att spela innebandy. Ingen stjärna på plan, men tycker det är roligt.

17. Jag är envis! Otroligt envis! Positivt i många fall, men kan vara något att jobba på i vissa lägen.

18. Har kontrollbehov. Planerar och skriver gärna listor. Samtidigt är jag flexibel och är en problemlösare. Styr gärna i kulisserna. Är inte blyg över huvud taget, men står helst inte i centrum.

19. Älskar blommor, men mina fingrar är inte gröna alls. Så vill gärna ha en fin trädgård - men är i stort behov av att lära mig mer. Drömde en fas i livet om att bli florist. Men valde turism. Började jobba med barn och älskade det. Sen blev jag "MaryKay-konsult" och det kommer jag aldrig sluta med.

20. Slutligen... Borde ha nån fiffig slutkläm, men kommer inte på något mer spännande att flika in att jag inte fixar hus-spindlar. Jag är inte rädd för dem på så vis att jag tror de är farliga. De bara ger mig sånna rysningar och okontrollerbara panik-känslor att jag inte klarar av dem. I värsta fall kan jag för mina barns säkerhet (?!?!) dammsuga upp de små spindelmonstren, alt sätta ett glas över tills min käre man kommer hem och kan dräpa besten.

21. Bestämde mig precis för att utöka min lista till 25 punkter...

22. Drömmer om att nån gång äga en VW- buss. En gammal fin splitbuss ska det vara!

23. Äger en mintgrön VW-bubbla.
Och är "delägare" i två båtar?!!!

24. Har upptäckt vilken fantastisk harmoni och lugn det är i att sitta i en båt ute på havet och fiska! Terapi!!!

25. Har precis bestämt mig för att utöka... Nä, bara skoja... Nu får jag ge mig... Får avsluta med en lägesrapport.
Klockan är lite över sju på morgonen. Barnen sover över hos sin älskade morfar. Jag har en svart katt som spinner bredvid mig (låter som en mindre jetmotor) och min prins ska snart vakna... Dagen framför mig väntas innehålla kastrering av liten vild svart katt, vila, mer tidsfördriv, Ponnylekis för Nellie och Norah.... Och OM jag får önska så skulle jag gärna ploppa ut en bäbis inom det närmsta dygnet!

Utmanar ingen, eller alla... Du som vill haka på, gör det... Via blogg, fb eller instagram... Meningslöst men "kul" (?!?) tidsfördriv...

Önskar er alla en skön dag!



- Posted using BlogPress from my iPad

Alla kan göra lite...

Nu ska jag ge min syn på det här med tiggare utanför butiker.
Jag tror ingen frivilligt sätter sig så som de sitter - timme efter timme och dag efter dag!
Förnedrande! Och gissar att det finns oförstående människor som är rent otrevliga mot dessa tiggare. Fruktansvärt tråkigt tycker jag.

Har tänkt mycket på dessa tiggare. Undrat vilka de är. Alla som sitter där är en person med ett förflutet. Alla har de upplevelser och bagage. Många av dem pratar inte engelska - ännu mindre svenska. Annars hade det vart intressant att sätta sig ner och prata med dem. Lyssna på deras historia.

Fick en tankeställare på fb av en vän. Han postade ett inlägg med en utmaning. Utmaningen var att skänka en slant till en tiggare och bjuda på ett mål mat.
Det kändes som nåt de flesta jag känner skulle kunna göra.
Skänkt en slant till den gamle mannen utanför "vår" matbutik har jag låtit barnen göra.
Idag bjöd jag samme man på lunch.
Att äta sig mätt är självklart för många - men lyx för andra.

Han blev glad och tackade så mycket!
Jag kände värme i hjärtat!
(Visst lät det poetiskt och vackert - men hittar inget bättre sätt att uttrycka det på)

En liten grej för mig. Lite mat. Ett leende. Lite vänlighet!

Jag har det oförskämt bra med hus, mat varje dag, en skön säng att sova i, rent rinnande vatten, värme, mer kläder/skor/prylar än jag har användning för och till och med råd att ha bil! Dessutom är jag frisk - men har möjlighet till sjukvård om jag skulle behöva.
Det minsta jag kan göra för en annan människa är väl att bjuda på ett mål mat?!

Jag skriver inte detta för att få cred! Verkligen inte!
Utan jag skriver detta för att ge dig som läser detta samma tankeställare jag fick av en vän på fb!

Utmaningen är öppen och frivillig!

Men den är varm, ganska billig och kan kanske göra lite skillnad!

Hjälp till att sprida lite medmänsklighet!

No act of kindness, no matter how small, is ever wasted...


- Posted using BlogPress from my iPhone

Graviditet...

Ja. Nu är det nära.
Nu har jag burit detta vårt sista mirakel längre än dess syskon!
Igår passerade vi dagen "5 dagar till bf".
Så länge gick jag med Mirabelle. Nellie och Norah kom ju redan v27+1.

Men tacksamma är vi!
Glada att få uppleva denna magiska resa en sista gång! Låter väl lite överdriven kanske?! Men det är så jag känner det! Är så förundrad över det faktum att det från en liten cell vuxit en färdig bäbis inne i min mage. Nu ligger den där inne och är helt färdig och bara väntar på att komma ut till oss! Som ett magiskt mirakel!

Denna resa har jag dock spätt på mina erfarenheter. Spännande med nya upplevelser. Under denna graviditet har jag testat massa vanligt förekommande gravid-"åkommor" som jag aldrig tidigare provat.
Ska vi se om jag minns allt nu?

Gravidsnuva i kombination med att lätt få näsblod. Så under flera månader hade jag näsblod 1-5 gånger per dag!

Konstant huvudvärk. Alltså, riktig huvudvärk! I ca 2 månader. Sen bara försvann den. (Tack o lov för det!)

Provat lätt foglossning!
Värk i hela bäckenbotten som strålar ut i ryggen och ner i benen så det känns som att benen ska vika sig vilken sekund som helst. Intressant?!

Lätt att få kramp i vaderna! Gärna mitt i natten, eller precis när man vaknar! Skön start på dagen!

Och när vi ändå är nere vid vader och fötter. Har aldrig haft så svullna och ömma fötter förr!
Bara crocs har vart överkomligt att gå i!

Sen den där klassikern - upp och kissa mitt i natten... Några gånger.
Ständigt kissenödig! Skyndar till toa för att man tror att blåsan på riktigt annars kommer spricka, för att väl framme kunna klämma ut tre små droppar. Sen upprepar vi denna procedur en kvart senare... (Inte dygnet runt så här, såklart. Men då och då)

Hmmm... Vad mer?
Vill flika in att detta skrivs med ett snett leende på läpparna. Jag har haft en graviditet som vart fullt normal och helt ok! Finns så många som haft graviditeter som är tusen gånger värre, och jobbiga på riktigt!
Detta är mer som en reflektion för mig själv. Misstänker att jag kommer glömma mycket av allt detta så snart jag får vår bäbis!
Så, detta kan ses som en minnesanteckning för mig själv - som ni får ta del av.

Jo, en sak till!
Denna sommaren har ju vart heeeeelt underbar med all ljuvlig skön sol och värme!!
Tack och lov för rullgardinen, pool i trädgården, parasoller och en kylande AC!!! Så många svettiga nätter jag flämtande tillbringat på soffan med AC:n blåsande kylande luft!!!
Jag som är varm av mig normalt sett!!

Sömnen har ju iofs vart sporadisk hela denna graviditet... Är ju bra att träna på sömnlöshet i några månader innan bäbisen kommer. Vem vet, sova kanske jag får om 5 år igen?!?!

Och sen, en grej till! Denna graviditet har jag haft hormoner som stormar högt och lågt och gett mig väldigt nära till alla känslor.
Spännande! I synnerhet spännande för min käre tålmodige make!
Tack gode Gud för honom!!!

Trött har jag vart. Så mycket vila denna gång.
Och sammandragningar. Alltså värk i magen. Det har jag inte haft med de tidigare graviditeterna förrän förlossningen vart på gång.

Så, ja, många nya upplevelser denna gång. Och allt jag skrivit är helt normalt. Helt ok och har vart fullt hanterbart! Bara tålamodskrävande. Och typ utvecklande på nåt sätt?!

Är som sagt tacksam att vi denna gång får en fullgången bäbis som inte riskerar att dö av en förkylning.
Finns såklart alltid risker, men, ja, det finns det med allt, så ni fattar nog vad jag menar.
Jag ser fram emot att få föda i Varberg och se detta fina BB som alla pratar så varmt om!

Magen är sprickfärdig. Bokstavligen. Fått nya röda tiger-ränder att bära med stolthet. Just nu kliar de. Oskönt... Men de får blekna med tiden, men stanna på magen och vittna om att jag burit skatten i min mage.

Har inte gått upp så mycket. Mer än magen. Och den har vuxit. Står rakt ut. Tung är den med. Och otymplig. Eftersom jag är så smidig och graciös i vanliga fall (not!) så har jag nu en tendens att krocka in i allt möjligt och alla möjliga när jag tar mig fram.
Når nätt och jämt fram till pedalerna i bilen eftersom jag inte kan köra stolen ända fram. Magen och ratten liksom krockar...

Bäbisen är färdigbakad! Huset är redo. Familjen är redo!
Jag var för övrigt redo för två veckor sen....

Jag har tålamod med mycket. Men en del typer av väntan gör mig rastlös och otålig. Typ som nu!
Har "boat" runt i huset. Skaffar och skapar små (?!?!) projekt.. (Till min fantastiske makes stora glädje då mina projekt ofta innefattar någon form av insats från hans sida...) dock har vi (ja, VI, för jag har faktiskt gjort mycket själv med!) denna graviditet. Skönt för oss båda faktiskt! Fått gjort mycket i hemmet som VI pratat om att fixa under flera år.
Dessutom har jag fyllt frysen i mina små bak-infall. Frös ex ner 90 bullar förra veckan...
Så, ja... Vad gör man inte för att fördriva tiden medan man väntar!
Dock är det små intervall-fix jag gör! Grejar som en tok ett par timmar. Sen är jag helt slut och måste lägga mig i några timmar och är ofta trött resten av dagen... O well... Så kan det va...

Ja... Idag vilar jag. Lyssnar på regnet som smattrar. Bloggar. I sällskap av Gnistra och min skugga - Svarta Pantern.

Snart mina vänner, är detta kapitel slut. Den långa förväntansfulla väntan! Snart är skatten här!
Min förhoppning är då att jag åter blir social, återfår relativt normala hormonnivåer och hyfsat tålamod ;)

Den som väntar på nåt gott...



- Posted using BlogPress from my iPad

Blåbärstårta a la mamma

Mamma finns mycket i mina tankar. Ofta just nu.
Saknar henne och önskar att hon fick uppleva graviditeten och träffa bäbisen. Att inte ha henne nära nu är jobbigt.
Jag är lite ledsen att hon inte får hålla, lukta på och gosa med detta lilla mirakel som jag vet att hon skulle älska med hela sitt hjärta - precis som hon gjorde med töserna.
Jag är också ledsen för att bäbisen aldrig kommer få träffa sin mormor...
Som borde få spela en stor roll i vår minsta skatts liv.

Men men...
Så är det. Och det kommer bli så bra så ändå.
Men tankarna finns där. Och känslorna. Hålet.
Mamma är saknad. Så otroligt saknad.
Vissa dagar önskar jag verkligen att himlen hade besökstid.
Eller iaf telefontid.

Samtidigt så vet jag att hon finns med oss ändå.
Och att hon gläds över den kommande bäbisen...

Ja.. Lite djupa tankar så här på kvällskvisten.

Kvällens middag fick bli något som påminner om mamma. Mycket! För första gången har jag gjort blåbärstårtor. Precis som hon brukade. Och ja, de blev faktiskt helt ok! :)



- Posted using BlogPress from my iPad

Beloved

Börjar min comeback med att bjuda på två underbara bilder från en härlig sommarkväll!
Familjen vid havet ihop med bästa fotograf Karin Linde och hennes kamera!
Helt fantastiskt att få bli fotad med sina älskade av en så proffsig fotograf. Jag trivs ju normalt sett bakom kameran, men Karin kan verkligen konsten att få en att känna sig avslappnad, naturlig och bekväm även framför kameran!
Ett av "knepen" var att hela tiden samtala, eller ha en tanke eller känsla med sig hela tiden. Karin ställde små frågor till oss under tiden hon fotade. Frågor som gav eftertanke, triggade nåt varmt minne eller något roligt... På så sätt kunde hon få fram och fånga äkta känslor på bild!!! Wow!!!

Vi tog bilder på hela familjen ihop.
Kul att ha bilder där både mamman och pappan faktiskt är med samtidigt!
Det blev syskonbilder och några på bara mig och Mathias!

Inte nog med att Karin kan få en att känna sig avslappnad framför kameran - hon har en underbar hand med barn också!
Ni som är föräldrar vet vad jag menar när man jag skriver att man normalt sett under en familjefotografering skulle ha fullt upp med att hantera och samla sina barn och fånga deras uppmärksamhet!
Det behövdes inte denna fotosession! Karin jonglerade både oss föräldrar och barnen! Gav dem små uppdrag och uppgifter eller tankar att ha med när de fotades. Eller när jag och Mathias fotades! Fantastiskt!!

Så, ja, jag kan varmt rekommendera en Beloved-fotografering med Karin!!
Ni hittar henne i Varberg - på studio Don't Blink!












- Posted using BlogPress from my iPad

Comeback?!

Har nu i ett par veckor tänkt ta upp bloggen - igen!!!
Haft en lång paus.
Vart lite trött kan man säg...
Dessutom haft idétorka...
Men har ju massor att skriva om!!
Har hänt så mycket under de här tysta månaderna..
Så, kommande veckor blandar jag nya inlägg här, med lite flashbacks från sommaren som gått :)


- Posted using BlogPress from my iPad

Cykla!

Jag gillar egentligen att cykla. Men har inte blivit av på ett tag. Önskar mig en "ny" cykel i dam-modell. Bekvämare än min mountainbike.

Idag fick jag för mig att cykla.
Kände att Miras faktiskt är lite liten.
Sneglade på mannens cruisercykel i garaget och bestämde mig för att låna den. Så letade upp en sån där skruv-mojäng och sänkte sadeln.

Funderade sen på om jag utan att slå ihjäl mig skulle orkar svinga mig upp på den...
Jodå. Det gick fint. Så jag rullade glatt iväg.
Efter några sekunder slog nästa tanke mig...
Undrar om jag även skulle lyckas stanna och på nåt hyfsat graciöst sätt skulle kunna ta mig av hojen utan att krascha. Funderade på hur illa jag ev skulle slå mig om jag ramlade?!
Hmmm... Spännande att vara spontan ibland....

Men jodå. Jag lyckades om än en aning vingligt ta mig av cykeln utan att ramla.
Gick bra hem med sen.
Heja mig!!



- Posted using BlogPress from my iPad

Hej igen...

Har tänkt skriva här igen. I flera dagar. Börjat, men blivit avbruten, eller haft brist på fantasi...
Nu börjar jag piggna till efter en periods trötthet. Underbara dagar har bara gått i intensivt tempo där jag gladeligen förbrukat all energi. Livskvalité kanske? Tacksam över allt härligt jag får vara med om. Önskar bara ibland att jag hade ännu mer tid, pengar och energi. Fast så är det sannolikt för de flesta kanske...

Tänker åter igen, för hundrade gången, att jag ska skriva oftare här.
Behöver liksom inte vara så stort alltid..
Skriva om småsaker och allt det vardagliga som ju faktiskt är livet.

Har hittat en grym sida på nätet som ska förvandla hela min gamla blogg till böcker!!! Wow!! Enda jag behöver göra utöver det är att skriva ut alla kommentarer. Värdefullt! Som en dagbok med massa minnen från mamma. Ljuvligt!!
Kommer bli 5 böcker. Med 280 sidor i varje...
Dock bara en liten detalj... Kostar typ drygt 2500:-.
O well. Det är det värt. Ska bara se till att ha den summan över en månad efter att räkningar, mat och dyl är betalat.

Jaha... Annars då?!
Jodå, så atte... Magen växer. Fort, men ändå sakta. Den syns ju. Helt klart. Men har inte helt fått den där fast runda formen som man längtar efter.
Är i v13 nu. Inskriven på MVC med vår fantastiska barnmorska. Samma som vi haft med alla 3 tjejerna. Tryggt!! Så nöjda!!

Och mer att rapportera?!
Jag har vart på konferens igen! Med jobbet!!! I love it!!! Ja, jag älskar verkligen mitt jobb!! Underbart att få känna så! Och att dessutom dela det med så många fantastiska kollegor!!
I vår jobbar jag lite mer igen, och det känns skönt!!

Idag är det fredag. Sitter och myser i soffan. Regnet smattrar mot rutan. Tjejerna leker med varandra. Shimmer ligger vid min sida och sover gott och Gnistra på andra sidan rummet. Mysigt! Mannen är på väg hem... Ja. Jag har det rätt bra. En känsla kommer över mig. De gör så ibland. Känslorna alltså. Ploppar upp som svampar när du minsta anar det. Stora känslor, och små.. Glada, ledsna, arga, frustrerade, tänkvärda, fundersamma, roliga eller konstiga kanske?! Just denna känslan nu är lite saknad. Ibland, vissa dagar saknar jag att ha min älskade lillebror nära. Jag älskar när han bara sådär spontant kikar förbi när han är i krokarna... Pricken över i denna fredag vore om han bara helt plötsligt stod i dörren, med en påse chips och en flaska cola och ett varmt leende. Men jag vet ju att det inte kommer hända. Inte ikväll. Han jobbar. Livet i Sälen rullar på.
Men snart kommer iaf Mathias hem. Då ska vi laga mat ihop och ha fredagsmys med tjejerna. Hyra en film tror jag. Turbo blir det nog. Den nya barnfilmen om den snabba snigeln. Det blir mysigt...

- Posted using BlogPress from my iPad

Dumma cancer!!!

Dagens!
Jo jag vet. Det dräller av insamlingar till höger och vänster. Svårt att delta i allt. Men... Barncancerfonden!
I vår lilla by bor en trevlig familj. De har två storasystrar och en lillebror.
Lillebror heter Hugo och är bara 3 månader gammal. Ett riktigt älskat litet charmtroll! Efterlängtad och så ompysslad av sina storasystrar och föräldrar.
Han är i princip som vilken go och glad liten kille som helst.
Fast... han har redan fått två cellgiftbehandlingar. I Stockholm. Det är en bit att åka. Och tufft för en liten kropp att hantera. Ett stort läskigt äventyr för hela familjen.
Hugo har en egen sida på Barncancerfonden.







Klicka in på www.barncancerfonden.se
Vidare till egna insamlingar och scrolla ner till Heja Hugo!
Varmt välkommen att stötta genom att lämna ett bidrag!

- Posted using BlogPress from my iPad

Tiden rusar...

Sakta men säkert tickar tiden på. Sakta samtidigt som den rusar i hysterisk fart!
Graviditeten känns helt ny - men ändå har jag redan gått 25% av tiden! Galet!
Magen har ännu inte fått den där runda fasta formen och bäbisen är för liten för att jag ska kunna känna dess rörelser. Ändå har jag redan gjort en fjärdedel av graviditeten. Eller mer än en tredjedel av hur lång graviditeten med Nellie och Norah blev. Allt är verkligen relativt...


Hur som helst. Inga direkta hysteriska cravings. Men, frukt går det åt. Båda de andra graviditeterna har jag bunkrat och ätit massa frukt. Enda kravet - krispigt ska det va! Krispiga päron och äpplen är mums! Inga mjöliga!! Och krispiga vindruvor, ni vet sånna som knäpper till när man biter genom skalet! Mums! 😊👌


- Posted using BlogPress from my iPhone

Fredag...

Ja. Vad ska man säg?
Fredag.
En gravidtrött mamma, en trött pappa som haft en strulig dag på jobbet och tre glada energiknippen till töser!!!
- Vi vill äta på McDonalds ikväll!!!!! Snääääälla!!!

Hmmm....
- Ok då!

Dvs ingen behöver laga mat. Och det blir ingen disk. Lagom!
Alla nöjda och mätta!

Nu fredagsmys!






- Posted using BlogPress from my iPhone

Hungrig!

Vilken kombo...
Gravid+hungrig+pinterest - matfliken!

Spännande!!

Tur att jag tinar köttfärs nu och sen ska laga spagetti och köttfärssås till lunch!! Mums!! En favorit! Älskat sen jag var liten! Tröttnar aldrig på den rätten!

Eller som igår. Jag lagade potatisgratäng, brunsås, kotletter och kokta morötter hos pappa. Så gott!!

Dagen innan fick jag lyxlunch hos underbar vän som är grym på svensk husmanskost! I love it!! Ugnsbakad fisk, potatis, äggsås och grönsaker!!

Åh!!! Sa jag att jag är hungrig?

För övrigt mår jag helt ok. ;)
Tröttheten har slagit till. Somnar gärna 20.30 på kvällen. Haha!!

Tänker på mat. Ofta! Har numer alltid frukt hemma. Taktiskt drag!
Men, blir ju mätt så fort. Och lätt illamående..

Men men, alla symptom tyder ju bara på att allt står rätt till i den växande kroppen. Så jag är nöjd!
Och väldigt tacksam om krämporna inte blir värre!!!

Nu ska jag nog traska ut till köket och sätta igång med lunchen!

Länge sen jag bakade. Får nog svänga ihop nåt att kasta in i ugnen med...


- Posted using BlogPress from my iPad

Påminnelse!

Ibland kan ditt problem vara någon annans önskan...

Ibland är dina problem inte ens problem, om du tänker till en extra gång...

Ibland glömmer vi att uppskatta de små sakerna som kan verka självklara, tills nåt händer.. Då upptäcker vi att det var de små sakerna som var de stora!

Njut av det du har! Om du sätter dig ner, tar ett djupt andetag och ser dig omkring kommer du kanske upptäcka en hel del...

Vårda vad du har som är dig kärt! Både små ting, minnen och människor!

Ja... Så där ja... Det var väl dagens dos av små funderingar...

Ha en skön tisdag!

- Posted using BlogPress from my iPad

Arg!!!

Det finns idioter!!!






Finner inga bra ord egentligen! Känner mig bara lätt ilsken!!!!



Inte ok!!!!

Lite senare...
Var inte så nöjd med formulering av min lapp, så har nu bytt ut den till:
GLÖMT NÅT?!
GÅ GENAST HEM OCH HÄMTA EN PÅSE OCH STÄDA UPP EFTER DIN HUND!!! TACK!!!

- Posted using BlogPress from my iPhone

I wish....

Tänk om det fanns besökstid i himlen.
En timme.
En timme med dig mamma. Så fort den hade gått. Så mycket vi hade haft att prata om. Goa skratt. Varma kramar. Kaffe som hann kallna.
Drygt 3 år har gått. 3 år!!! T R E ÅR utan dig!?!?!
Det skär lite i hjärtat att bäbisen i min mage aldrig kommer få träffa dig. Aldrig kommer bli buren av dig. Tröstad av dig. Bytt på av dig. Du kommer inte leka med denna lilla skatt. Inte heller sjunga för, eller läsa böcker för detta lilla knytte. Jag kommer inte kunna ta några bilder på er tillsammans. Det är en sorg för mig.
Jag vet att du gläds med oss från ditt moln i himlen.
Men ändå. Det är inte samma sak.
Dumma dumma dumma cancer som vände upp och ner på livet för oss alla! Dumma dumma dumma cancer som ställer till det för så många.

Jag saknar dig så. Saknar att kunna ringa dig och berätta om vardagliga ting. Saknar att höra din röst, dina följdfrågor och att du alltid var intresserad av att höra om alla "obetydliga" små vardagliga händelser. Saknar det där småpratet.

Tacksam! För allt vi ändå fick!
Tacksam, för att vi får ha pappa kvar hos oss!
Han är vår klippa! Med sin värme, kärlek och omsorg för hela vår familj axlar han hålet efter dig så gott han kan!
Han är tveklöst världens bästa pappa/svärfar och morfar!
Jag är stolt över honom!
Han är barnens hjälte och snällast i världen!

Så, ja... Precis som så många så består dagarna och livet av en salig röra av känslor. Starka, svaga, korta och de som alltid finns...
Livet. Samma för alla. Med höga berg och djupa dalar.

Jag har nånstans läst att vinnaren är inte den med flest eller störst vinster, utan den som rest sig upp igen flest gånger.

Och, ja, det tror jag på.
Life is not about waiting for the storm to pass, but learning how to Dance in the rain!

Eller, du kan inte stoppa havets vågor, men du kan lära dig att surfa....


- Posted using BlogPress from my iPad

Påminnelse!!!

Vet att jag tjatat ibland..
Men, faktum kvarstår - ingen kan göra allt, men alla kan göra något!!

Tänk på allt du har. Som du tar för givet. Inkomst?! Tak över huvudet? Kläder och skor?! Mat varje dag?! Skolgång och utbildning?! Rent vatten?! Hygien och hälsa?!

Har du kanske en hundralapp över när månaden är slut?! Tänk vad den lilla hundralappen skulle kunna göra för ett barn i Afrika?







Klicka in på www.greatandoh.com och läs om fantastiska Emelie och "hennes" barn!
Läs om känslan, tanken, planen och drömmarna!!

Var med och gör skillnad du med!!! När du stöttar här, så kommer ditt bidrag verkligen fram till barn som så tacksamt behöver det!! Här hamnar ditt bidrag rätt och gör så stor skillnad!!

Tillsammans kan vi faktiskt göra skillnad!!!


- Posted using BlogPress from my iPad

Big news!

Japp!! Nu vet vi!! Vår sista familjemedlem beräknas komma i september!
Så, jag är bara i typ v7, men så ville vi berätta för sessorna först, och sen låta dem slippa hålla det hemligt. Är ju jättejobbigt att vara 7-8år och behöva hålla nåt så stort och spännande hemligt! Så, lika bra att släppa nyheten direkt!
Och, jodå, jag mår helt ok! Riktigt bra faktiskt! Är lite trött, men det va jag ju innan med, så det läget är nästan oförändrat och så mår jag lite illa, nästan hela tiden. Men... ja, detta kan jag absolut leva med 😘
Vi är såklart glada och ser fram emot vår lilla bäbis!
Och nej - jag tror inte att det är tvillingar igen. Och nope, inte heller trillingar. Jag tror "bara" att det är ett litet mirakel som ligger och gror den här gången. Vet givetvis inte, men, med Nellie och Norah var jag helt makalöst trött och sov så fort jag kunde och mådde väldigt illa...

Redan nu känner jag hur det händer saker i kroppen! Det är verkligen helt fantastiskt hur man är skapt!! Liksom känner hur kroppen förbereder och gör sig redo för det nya lilla livet som håller på att utvecklas till en ny individ inne i min mage! När man tänker på det är det en hisnande tanke och man blir förundrad! Det är så häftigt och vi är så lyckliga som får uppleva detta igen!


- Posted using BlogPress from my iPad

3år av saknad...

Tänk vad tiden går. Idag är det 3 år sen min älskade mamma blev en ängel och lämnade oss...

Det känns som en evighet sen jag träffade mamma.
Samtidigt känns det som igår.

Idag är som vilken dag som helst. Fast jag tänker lite extra på mamma. Minns härliga minnen lite extra. Och känner lite extra. Saknar extra mycket.

Det finns så mycket att sakna. Hon var en sån där mamma som alla vill ha. En sån som brydde sig. En sån som lyssnade. Dock även en sån med egna åsikter - inte alltid samma som mig... Hon hade alltid tid. Tid för mig. För min familj. För tjejerna. Vi hördes av varje vecka. Vi hade massa småsaker för oss tillsammans. Man inser mycket i efterhand. För det finns mycket att sakna. Små vardagliga ting. Alla dessa saker man saknar är de man också värdesätter och är så tacksam att man fick. Precis som alla varma minnen. Minnen från stora och små händelser. Alla är lika värdefulla även om man minns vissa oftare.
Julen och nyår kommer för alltid vara annorlunda för mig. Det är en tid som jag alltid kommer sakna henne lite extra. Då brukade vi förbereda mycket ihop. Och gick alltid på jul- och mellandagsrean ihop.

Snart är våren här. En bitterljuv tid. En favorittid. Jag äääälskar våren. De där första soliga dagarna som man kan sitta på trappan i t-shirt och dricka kaffe och njuta av den blå himlen och värmen. Då brukade hon komma cyklande på sin röda cykel och sväng in på uppfarten. Sen stannade hon i trädgården med mig och tjejerna och njöt och lekte med tjejerna...

Ja... Som sagt... Det är mycket att sakna. Men lika mycket att vara tacksam för.

Så. Alltså. 3 år. Tjejerna var fyra, respektive fem och ett halvt när mamma lämnade oss efter en lång tids svår, grym och ful kamp mot cancern.
Mira kan fortfarande gråta hejdlöst i sorg efter mormor. Nellie och Norah har mer frågor...
Och jag... Ja... Vissa dagar saknar jag henne så det bokstavligen värker i mig så illa att jag tror att hjärtat ska brista. Vissa dagar gråter jag. Vissa dagar ler jag... Alla dagar fattas hon mig. Hon var en stor del av mitt liv.
Min mamma. Min mans svärmor. Döttrarnas mormor. Pappas livskamrat och fru. Min brors mamma...
En stark förebild med det varmaste hjärtat och omtanke för dem hon mötte. Stark och envis. Glad. Fantasifull. Skapande och kreativ. Knasig. Busig. Duktig i köket. Snällast. Och helt... helt fantastisk.
Ja. Hon var mycket. Hålet hon lämnar är stort.

Så... Ja... Mycket att sakna...

Vet inte om ni orkar läsa allt... Men det spelar ingen roll. Det är skönt att skriva av sig. Oavsett om någon läser eller inte....

Jag avslutar med några av mina favoritbilder...




En av mina absoluta favoriter. Mamma och pappa hand i hand med glada leenden...


Mira och mormor. De hade nåt speciellt.


- Du är vacker mormor. Brukade Norah säga medan hon klappade sin mormor på kinden och såg henne i ögonen.


Elvis-kväll på Stinas med Vigge&familj.


Jul. Alla tillsammans.



En vårdag i trädgården. Såpbubblor. Glass och kaffe i solen...


Idag...


- Posted using BlogPress from my iPad

Närmast vinner!

Shimmer är en sällskapssjuk och gosig katt...




Idag låg jag en stund och lyssnade på spotify och läste boken jag fick av en älskad vän. I gott sällskap givetvis!


Mira försökte spela iPad. Men hade närgånget sällskap.


Envist sällskap.


Som till slut kurade ihop sig så nära hon kunde. Supermysigt!!

Vi älskar vår Shimmer!
(Speciellt när hon bara är gosig. Den andra sidan av henne är vi inte lika förtjusta i... Monster-jägar-sidan alltså...)

- Posted using BlogPress from my iPad

Vardagsrutiner

Japp. Vardag igen! Både skönt och jobbigt! Vi har haft ett underbart jullov tillsammans hela familjen med skööööna långa sovmorgonar och mysiga frukostar ihop. Det vänjer man sig fort vid. Samt att låta våra pigga kvällstjejer vara uppe lite längre.

Det tar märkligt nog längre tid sen när man ställer om sig åt andra hållet. Lägga sig i tid. Gå upp tidigare. Mycket tidigare.
Dock får jag ju vara ärlig med att barnen är duktiga på att gå upp. Värst var det nog för mig.
Förr behövde jag inte så mycket sömn. Kunde vara uppe länge - men ändå studsa upp pigg och glad som en lärka och redo för jobb tidigt på morgonen... Vet inte när eller var det gick över... Men nu äääälskar jag långa mornar....

Jaja. Barnen verkar ju redan ställt om sig till vardagsrutiner. Jag får helt enkelt lägga mig och sova direkt när jag kommer hem från Göteborg och härlig kickoff med kollegorna ikväll.
Inte ligga och glo på tv och käka popcorn till mitt i natten...
Alla mina kriminalare går ju sent. CSI, SVU och min favorit - Criminal minds.. Men sen jag fick Viaplay kan jag ju titta på Greys anatomy när jag vill. Från början!
Men men.. Ska dra ner på det med. Tar helt ärligt onödig tid. Och är man utan tv så är det inget man saknar...


- Posted using BlogPress from my iPad

Nellie & Norah 7år

Den 3 januari 2007 kl 16.00 föddes en envis liten tjej - Nellie!
13 veckor tidig kom hon ut till oss. 1060 gram ren kärlek!
En liten, men stark och tuff tjej började sitt liv lite skört och intensivt.
Marginalerna var små, men allt löste sig fint. Sakta men säkert växte hon från att vara en pyttebäbis på 35 cm till en riktig liten tös med glimten i ögat och full av bus!


Nu har hon hunnit passera förskolan och blivit en skoltjej! Favoritfärgerna är blå och turkos. Hon älskar alla djur och pyssel i alla former. Hon är en glad tjej som även älskar musik och utelek.



Den 3 januari 2007 föddes ytterligare en envis, stark och tuff liten tös. 16.15 kom vår Norah ut till oss. 1045 gram ren kärlek!
Precis som sin tvillingsyster startade hon sitt liv på ett tämligen spännande sätt. Tillsammans med Nellie gav hon sina föräldrar och storasyster erfarenheter och upplevelser som format oss alla och minnen som vi för alltid med värme kommer bära med oss.
Små ting som för många är självklara och sånt man kanske inte tänker på som mirakel känns som stora segrar. Som tex att kunna se, höra, andas själv. Att kroppen klarar av att hålla värmen. Lära sig sitta. Gå! Stå på ett ben! Prata, sjunga och skutta! Hålla en penna. Skriva sitt namn! Få en förkylning utan att regelbundet behöva inhaleras!

Ja... Tänk.. Livet består av små mirakel! Så se dig omkring och njut av allt som du har att vara tacksam för!


Idag är denna solstråle också 7 år!
En pigg, glad, busig och social tjej som även hon älskar djur och pyssel av alla de slag! Norah älskar att spela spel och precis som båda sina systrar gillar hon att leka och busa utomhus! Hennes favoritfärger är lila eller gul. Hon är en teknisk tjej som lägger märke till detaljer och är snabb på kluriga problem!


Ända sen deras födelsedag har de firats! Först med öppet hus i fredags där vi bjöd på pannkakastårta - efter deras önskemål, sen på lördagen var vi i Gbg med gudfarfar Göran och tredje-mannen (konstig benämning...) Tindra fick rycka in istället för Inga-Lill som var sjuk. Vi gick på Lisebergsteatern och såg på "Pippi firar jul". Så bra var det! Supermysigt och väldigt duktiga skådespelare! Efteråt åt vi på McDonalds!
Skrev jag att vi hade det mysigt?! Det hade vi!! Vi är så glada att vi har våra Gudföräldrar som bonusar i vårt liv!!
Idag är det söndag och vi har haft finbesök av bästa gänget från Sandalen!
Fika/frukost, lek, mys och spel med bästa Bella, Rick, Lucas och Alice!
Helgen är dock inte slut...
Snart laddar vi om för nästa besök!
Snart kommer nämligen bästa familjen Freiman och myser med oss!
Vad vore världen i all sin glans - om inte goda vänner fanns?!

- Posted using BlogPress from my iPad

Hej 2014!

Nytt år. Nya tag. Nya rutiner. Eller va?!
Är ni kvar?! Var ett bra tag sen jag skrev...
Har ni satt några nyårslöften?!
Det har inte jag. Men några mål har jag klurat ut.
Jag ska bli bättre på fasta rutiner. Ska bli mer strukturerad. Bättre på att planera och inte ta på mig mer än jag kan hantera.
Jag är nämligen grym på att tacka ja till både det ena och andra, men får sen ett fasligt sjå med att ro iland allt jag bestämt mig för. Vilket medför stress, frustration och irritation över att resultatet inte blir som jag önskat och tänkt. Så, mitt mål är att bli snällare mot mig själv och mer effektiv.
Det är ett ständigt pyssel för mig att prioritera rätt.
Men men - alla har vi väl våra egna små svagheter att jobba på. Om vi bara är medvetna över vad vi behöver bli bättre på och jobbar på det så kommer det nog bli fint.
Dessutom tror jag att många med mig behöver lära sig att sänka ribban inom vissa områden. Och iofs höja den inom andra. Alltså - åter igen, lära oss prioritera och balansera vår vardag och tillvaro på ett sätt som gör att vi blir nöjda och glada.

Även denna jul som passerat har jag fått jobba med mig själv och påminna mig om vad som är viktigt i livet.
Jo. Min familj. Tid och engagemang och eftertänksamhet och innerlig omtanke är så mycket tyngre och viktigare än massa paket. Traditioner är också viktigt för mig. Det vi gör nu är sådant som barnen kommer bära med sig i framtiden. Vad vill man då ha fokus på?! En massa dyra paket - eller tid tillsammans. Vad är mysigare än att göra julgodis ihop? Klä granen tillsammans! Sitta och dricka glögg ihop utan att tv:n stör. Stänga av Wii:et och spela sällskapsspel på "det gamla sättet". Det har vi gjort! Och jag älskar det!! Det gör uppenbarligen barnen med! Inte en enda gång har de klagat på att de inte har nåt att göra eller vill leka med vänner!
I år satsade vi på kreativa julklappar för det gillar våra tjejer. De har fått pysselsaker och handarbetesprylar som "lär-dig-sticka-set", virknålar, garn och sånna där söta små vävar som även jag hade som barn. Och så köpte vi sällskapsspel på Ge-Kås. Typ Den försvunna diamanten, råttfällan, Barn-Alfapet, Kalaha och Labyrinten! Superkul!!

Ja. Både vuxna och barn har vart nöjda! Riktigt nöjda!
Min favoritjulklapp är nog fotokursen hos Karin Linde som jag fick av familjen! Och roligast var nog att se mannen öppna presenten från mig och töserna med ett presentkort som ger honom upplevelsen att köra Ferrari!

Åh. Jag har så mycket att skriva om och känner att skrivarlusten åter kommit. I år hoppas jag besöka bloggen med nya inlägg flera gånger i veckan igen. Kanske varje dag?! Återstår att se!
Nu ska jag springa ner i källaren och kolla till värmepannan och slänga in ett vedträ eller två... Samt besöka tvättstugan... Märkligt nog fortsätter tvätthögen att växa även under jul och nyår?!

Gott nytt år alla ni där ute!
Önskar er ett år av god hälsa, välgång, framgång, många skratt och mycke tid med nära och kära!



- Posted using BlogPress from my ipad.

Motion!

Promenader.
Har hört att det ska vara nyttigt. Med promenader alltså. Att motionera. Nu har jag testat det. Två dagar i rad. Drygt en timme i rask takt igår och ca 45 min raskt idag.
Är inte ett dugg piggare?! Och den där energin då? När kommer den flödandes?! Kläderna känns fortfarande lika trånga...
Dessutom har jag ont lite här å var...
Märkligt.. Vad gör jag för fel?!

Ok. Bara skoja.
Faktiskt skönt att kommit igång med regelbundna promenader. Fortsätter med det och ser fram emot att känna skillnad i kropp, sinne och kondition :) Heja mig! 😊

- Posted using BlogPress from my iPad

Lördagkväll...

Hela familjen sitter tillsammans i vardagsrummet denna kväll.
Tjejerna spelar Drakborgen ihop med sin pappa. Och äter lördagsgodis.



Jag sitter bredvid. Men ipaden. Klickar runt på Pinterest.
Spana in och samla roliga tips, idéer och inspiration!
Pinterest finns både som app och på webben :)




- Posted using BlogPress from my iPad

Bemötande

Tänk vilken skillnad det gör när du bemöter andra med en trevlig röst, väljer dina ord med lite omsorg och kanske rentav lägger till ett leende, gentemot det motsatta.
Att man kan vara lite trevlig och se att den man tilltalar också kanske är mitt i något.
En del har verkligen fullt upp med att enbart se sin egen verklighet.
Typ som kvinnan i bilen bredvid min på Hemköps parkering idag.
Jodå, jag såg bärgningsbilen. Jag såg att de grejade med hennes bil. Jag förstod att nåt var fel på hennes bil och kan då även föreställa mig att hon är stressad och irriterad. Det jag uppenbarligen inte uppfattade var hur i vägen jag var när jag parkerat bredvid hennes på parkeringen.
Men jodå, jag skulle absolut flytta mig. Jag hade inte tänkt att stå kvar där.

Men innan jag vred om nyckeln, startade bilen och flyttade på mig ville jag bara kolla varför mina barn i baksätet inte var sams och någon ledsen.
Trots att jag bara vart inne snabbt och köpt mjölk, smör, te, bröd och saft utan att prata med någon annan än kassörskan hade en liten konflikt syskonen emellan uppstått. Det ville jag bara kolla upp innan jag flyttade mig. Jag prioriterade det och lät det ta några sekunder innan jag startade min bil.
Det hade uppenbarligen inte den stressade kvinnan uppfattat när hon bestämt knackade på mitt fönster och undrade om jag tänkte stå kvar där eller flytta på mig för hon hade faktiskt en bärgningsbil vid sitt fordon.

Säkert en trevlig kvinna i normala fall.
Jag är inte direkt stött efter denna incident.
Bara analyserar det faktum att många överlag i dagens stressade samhälle verkar så stressade att de inte hinner stanna upp och tänka till innan de snäser av en helt okänd människa.

- Posted using BlogPress from my iPad

Mamma...

... vissa dagar saknar jag dig extra mycket.
Vissa stunder saknar jag så mycket att smärtan inte ens ryms i hjärtat.

Nu är det iallafall nya blommor på din grav.


Andra stunder får minnena av dig mig att le och fylla hela mitt hjärta av värme, stolthet och glädje.
Och ibland kan minnet av dig och dina ord ge mig styrka, motivation och inspiration!

Och alltid känner jag en stor tacksamhet över att jag har fått ha dig som min mamma.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Tankeställare

Ja ni vet. Nu kommer det ett sånt där inlägg igen. Jag tänker mycket. Ibland kanske lite för mycket. Känner mycket. Många känslor. Ofta stora. Och även de ganska mycket!
Balans är bra har jag hört. Det jobbar jag på! Är ju född i vågens tecken, så det borde väl vara medfött det där med balansen?! Eller?!

Hur som helst. Idag snubblade jag in på en blogg. En vacker stark kollega med en sjukdom skriver om sitt liv och sina tankar.

En av frågorna fastnande. Om du fick veta att du hade en obotlig sjukdom, vad skulle du göra då?!
Eller om läkaren sa att du bara hade 1 år kvar av livet. Vad skulle du använda det året till?!

Mitt svar blev:

"Hej!
Egentligen känner inte vi varandra. Vi har sprungit på varandra i förbifarten på en del event med jobbet. Men jag var tvungen att klicka på fb-länken och fastnade här på din starka blogg. Den berör. Mycket! ❤

Jag har ingen diagnos. Jag är inte sjuk. Men har gått igenom händelser i mitt liv som rört upp många känslor och tankar kring livet och döden.

Jag är också stolt och lycklig mamma till tre underbara barn och tanken på om jag skulle bli sjuk eller dö och lämna dem kan göra mig livrädd.
Jag har förlorat min mamma efter en svår och tuff kamp mot cancern.
Det har fått mig att grubbla mycket över vad hon gav mig som jag värdesätter högt, och då givetvis vad jag önskar ge mina barn.
Det jag kommer fram till är att mina varmaste minnen av mamma oftast kommer från de små kärleksfulla handlingarna i vardagen.
Som att kunna gå direkt hem efter skolan och öppna dörren och mötas av doften av nybakat. Jag minns att hon ofta satt med mig och klippte, klistrade, pysslade och vi skrattade mycket ihop. Jag saknar hennes många varma kramar. Hon älskade Elvis, så hans musik lever fortfarande kvar. Jag tyckte om att spendera tid med min mamma. Gör saker ihop som vi båda gillade. När hon var sjuk brukade jag pyssla om henne med fotbad och vi brukade måla naglarna ihop medans vi tittade på någon bra film. Hon brukade spontanhälsapå och sitta på trappan när solen sken och blåsa såpbubblor med mina barn. Eller ibland tog vi en promenad till skogen, eller nån lekplats och sen gick vi till kiosken och så fick alla välja en glass.
Vad jag menar är att ibland när tanken slår oss att vår tid på jorden är begränsad så vill vi göra så mycket. Och så stora saker. Men i slutänden så kanske det inte är det stora som är det viktiga. Ibland kan de stora väsentliga delarna vara de små kärleksfulla stunderna i vardagen. De som sprider värme och sätter guldkant på tillvaron. När vi verkligen ser varandra och ger varandra tid och gör det där lilla enkla extra bara för vi vet att det betyder nåt för den vi älskar. T ex kan jag sakna att mamma kommer förbi en vanlig dag och har köpt en inredningstidning och en burk cola bara för att hon visste att jag gillar det..."

Slutet lyckades jag tydligen inte få med...
Men, ja, ni fattar kontentan. Igen!

Tänk efter.
Vad är viktigt i mitt liv? Och varför?
En del av allt jag gör, vem gör jag det för egentligen?! Och varför?!
Skala av! Behåll kärnan! Prioritera!!!

Carpe diem mina vänner, carpe diem!

- Posted using BlogPress from my iPad

Hjälp!!

Som sagt - ingen kan göra allt, men alla kan göra nåt och tillsammans kan vi göra skillnad!
Klicka in på www.greatandoh.com/stod-oss

Ta några minuter. Läs! ❤ Och sen - ja, jag tror du förstår vad jag vill och önskar!! En liten slant från dig varje månad gör stooooor skillnad för dessa vackra barn som drömmer om en ljus framtid!


- Posted using BlogPress from my iPad

Monster i mitt hus!

Och inte i källaren - utan i mitt kök!!!
Usch, fy och blääää!!!!

Mathias är inte hemma, så vem ska rädda mig från detta feta svarta åttabenade monster?!?!!!!!

Stod och grejade i köket, och i ögonvrån ser jag nåt svart snabbt röra sig över golvet och in under diskmaskinen!!!

Ångest, skräck och rysningar!!!

Jo, åter igen - jag V E T att de inte är f a r l i g a!!!
Men, de är bara så vidrigt äckliga att jag bara ryser, får lätt ångest och bara kan inte förmå mig att närma mig dem.
Och, det är bara (eller mest!) de feta hus-spindlarna som får mig att rysa som värst... Kan inte förklara det. Det bara är så.

Jaja. Jag beväpnar mig med dammsugaren. För säkerhets skull. Ifall monstret skulle anfalla. (Troligt?!?!)
Släcker köket och förflyttar mig fort från rummet och hoppas att jag slipper fler möten, iallafall innan Mathias är hemma igen!


- Posted using BlogPress from my iPad

Igår kväll...

... låg det tre små sovisar i min (och Mathias) säng!


Tröttnar aldrig på att se dem sova!
Så mysigt att krypa nära dem och sniffa dem lite i nacken!

Älskar att höra små tassande steg i trappan för att se få en mysig sömnig liten tjej som kryper nära och gosar in sig tätt intill!

Att vara mamma är verkligen det vackraste som finns!

Så tacksam för våra prinsessor!



- Posted using BlogPress from my iPhone

Jag önskar...

Liten stor tjej med tårarna rinnande ner för kinderna...

- Mamma, jag önskar att cancer inte fanns. Jag önskar att mormor stod vid min sida nu och höll min hand. Det är så konstigt att hon dog...

Ja, du min lilla skatt. Jag kan bara hålla med. Dumma dumma dumma cancer. Jag önskar också att cancer inte fanns. Att min mamma aldrig blivit sjuk. Jag önskar också att hon stod vid min sida och höll min hand...

- Posted using BlogPress from my iPad

Höst...

Ja. Nu får man nog konstatera att sommaren är slut.
Hösten har landat. Med varierat väder. Mer regn och grå toner. Man måste ha mer kläder på sig. Och sockar. Och skor.

Men också vackra nyanser på löven som faller. Varje årstid har sin charm. Det bästa jag vet med hösten är de vackra färgerna på löven. De dagar då solen skiner. (!!!) Jag tycker att soppa passar underbart på hösten ihop med tända ljus. Och om man haft en öppen spis så hade jag börjat elda i den nu.
Hösten kan vara riktigt mysig! Faktiskt! Säger jag, trots att jag är en sommar/vårmänniska.

Det jag saknar mest från sommaren denna höst är nog min bror. Detta har vart en av de bästa somrarna på mycket länge. På flera plan. Vädret har vart helt ljuvligt. Men jag och familjen har verkligen uppskattat att ha bror/svåger/morbror nära. Inte för att han är på tok för snäll och skämmer bort hela familjen, utan för all tid vi spenderat tillsammans. Grillkvällar. All tid med båten. Bara umgåtts och han har verkligen tagit sig tid med tjejerna. De älskar honom. Han är nog världens bästa morbror.

För mig är familjen viktig. Mittpunkten i mitt liv. Navet. Det är så det ska vara. Familjen ska komma först. Den borde göra det. Så är det inte i alla familjer. Tyvärr. Sorgligt. En del familjer tycks inte vilja hålla ihop. Hemskt.
Så är det inte hos oss. Vår lilla familj håller ihop. Det betyder otroligt mycket för mig!
Efter att mamma flugit till himlen tror jag att jag är ännu känsligare med just familjen. När en bit av en helhet plötsligt slits bort så blir man extra rädd om det man har kvar. Den stora biten kommer jag aldrig få tillbaka.
Allt kan vända så plötsligt. Så, jag säger det igen. Det tål att upprepas. Läs meningen. Smaka på den. Ta den till dig. Låt den inte susa in och ut på en sekund. För även om du läst den tusen gånger blir den aldrig inaktuell.

Var rädd om de du håller kär och låt dem veta vad de betyder för dig. Skjut inte upp saker. Tänk på vad du prioriterar och varför?! Vad är viktigt för dig EGENTLIGEN?!
Skala bort oväsentligheter och var inte bitter.

Ok... Det var många små moraler och klyschor. Inte bara en mening. Men likväl. Läs. Begrunda. Ta det till dig - på allvar.

Jag t ex har i flera veckor tänkt hälsa på min mormor. Min snälla underbara mormor. Det har inte blivit av. Och jag blir irriterad på mig själv för att jag inte bara tar mig den tiden. För skulle hon lämna oss innan jag hälsat på vet jag hur illa det skulle svida i hjärtat...
Men, givetvis hoppas jag att min sega, envisa och vackra mormor stannar hos oss många år till!



- Posted using BlogPress from my iPad

Grey...

En nyans av grått. Eller nä. Inte grått. Vitt. Silvervitt. Och flera stycken. Fast i samma nyans. Blandat med resterande svartbruna.


Sitter i bilen på väg till Gbg. Mathias kör. Tjejerna sitter i baksätet. Förväntansfulla!! Bio väntar! Första 3D-filmen för dem. Och för mig! Spännande! Monsters University blir det!

I bilen sitter jag och betraktar mitt nytvättade hår. Och där. Ja, det är där de är! Alla silvervita. Många är de! Överväger tanken på en ny färgning.. Snart. Äh! Tar det med ro... Fast alltid trevligt med ny färg. Håret blir så mjukt då... O well... En annan dag..

Nåt annat som var nytvättat var min klänning. Nytvättad och ren tills jag satt mig i bilen med min fina Keepcup fylld med kaffe. Klart att jag spillde. Jag spiller alltid. Oftare än barnen... Därför har jag alltid tvättservetter med mig. Skyller på barnen, men använder dem oftare till mig själv...


- Posted using BlogPress from my iPhone

Sensommarvärmen..

.. hänger kvar!

Idag njuter vi av en liten glass efter skolan!

Jag och Mira sitter i solen på trappan.



Och Nellie och Norah softar ihop i skuggan på kompisgungan!


Vardagslyx!


- Posted using BlogPress from my iPhone