Tänk vad tiden går. Idag är det 3 år sen min älskade mamma blev en ängel och lämnade oss...
Det känns som en evighet sen jag träffade mamma.
Samtidigt känns det som igår.
Idag är som vilken dag som helst. Fast jag tänker lite extra på mamma. Minns härliga minnen lite extra. Och känner lite extra. Saknar extra mycket.
Det finns så mycket att sakna. Hon var en sån där mamma som alla vill ha. En sån som brydde sig. En sån som lyssnade. Dock även en sån med egna åsikter - inte alltid samma som mig... Hon hade alltid tid. Tid för mig. För min familj. För tjejerna. Vi hördes av varje vecka. Vi hade massa småsaker för oss tillsammans. Man inser mycket i efterhand. För det finns mycket att sakna. Små vardagliga ting. Alla dessa saker man saknar är de man också värdesätter och är så tacksam att man fick. Precis som alla varma minnen. Minnen från stora och små händelser. Alla är lika värdefulla även om man minns vissa oftare.
Julen och nyår kommer för alltid vara annorlunda för mig. Det är en tid som jag alltid kommer sakna henne lite extra. Då brukade vi förbereda mycket ihop. Och gick alltid på jul- och mellandagsrean ihop.
Snart är våren här. En bitterljuv tid. En favorittid. Jag äääälskar våren. De där första soliga dagarna som man kan sitta på trappan i t-shirt och dricka kaffe och njuta av den blå himlen och värmen. Då brukade hon komma cyklande på sin röda cykel och sväng in på uppfarten. Sen stannade hon i trädgården med mig och tjejerna och njöt och lekte med tjejerna...
Ja... Som sagt... Det är mycket att sakna. Men lika mycket att vara tacksam för.
Så. Alltså. 3 år. Tjejerna var fyra, respektive fem och ett halvt när mamma lämnade oss efter en lång tids svår, grym och ful kamp mot cancern.
Mira kan fortfarande gråta hejdlöst i sorg efter mormor. Nellie och Norah har mer frågor...
Och jag... Ja... Vissa dagar saknar jag henne så det bokstavligen värker i mig så illa att jag tror att hjärtat ska brista. Vissa dagar gråter jag. Vissa dagar ler jag... Alla dagar fattas hon mig. Hon var en stor del av mitt liv.
Min mamma. Min mans svärmor. Döttrarnas mormor. Pappas livskamrat och fru. Min brors mamma...
En stark förebild med det varmaste hjärtat och omtanke för dem hon mötte. Stark och envis. Glad. Fantasifull. Skapande och kreativ. Knasig. Busig. Duktig i köket. Snällast. Och helt... helt fantastisk.
Ja. Hon var mycket. Hålet hon lämnar är stort.
Så... Ja... Mycket att sakna...
Vet inte om ni orkar läsa allt... Men det spelar ingen roll. Det är skönt att skriva av sig. Oavsett om någon läser eller inte....
Jag avslutar med några av mina favoritbilder...
En av mina absoluta favoriter. Mamma och pappa hand i hand med glada leenden...
Mira och mormor. De hade nåt speciellt.
- Du är vacker mormor. Brukade Norah säga medan hon klappade sin mormor på kinden och såg henne i ögonen.
Elvis-kväll på Stinas med Vigge&familj.
Jul. Alla tillsammans.
En vårdag i trädgården. Såpbubblor. Glass och kaffe i solen...
Idag...
- Posted using BlogPress from my iPad
