Nu ska jag ge min syn på det här med tiggare utanför butiker.
Jag tror ingen frivilligt sätter sig så som de sitter - timme efter timme och dag efter dag!
Förnedrande! Och gissar att det finns oförstående människor som är rent otrevliga mot dessa tiggare. Fruktansvärt tråkigt tycker jag.
Har tänkt mycket på dessa tiggare. Undrat vilka de är. Alla som sitter där är en person med ett förflutet. Alla har de upplevelser och bagage. Många av dem pratar inte engelska - ännu mindre svenska. Annars hade det vart intressant att sätta sig ner och prata med dem. Lyssna på deras historia.
Fick en tankeställare på fb av en vän. Han postade ett inlägg med en utmaning. Utmaningen var att skänka en slant till en tiggare och bjuda på ett mål mat.
Det kändes som nåt de flesta jag känner skulle kunna göra.
Skänkt en slant till den gamle mannen utanför "vår" matbutik har jag låtit barnen göra.
Idag bjöd jag samme man på lunch.
Att äta sig mätt är självklart för många - men lyx för andra.
Han blev glad och tackade så mycket!
Jag kände värme i hjärtat!
(Visst lät det poetiskt och vackert - men hittar inget bättre sätt att uttrycka det på)
En liten grej för mig. Lite mat. Ett leende. Lite vänlighet!
Jag har det oförskämt bra med hus, mat varje dag, en skön säng att sova i, rent rinnande vatten, värme, mer kläder/skor/prylar än jag har användning för och till och med råd att ha bil! Dessutom är jag frisk - men har möjlighet till sjukvård om jag skulle behöva.
Det minsta jag kan göra för en annan människa är väl att bjuda på ett mål mat?!
Jag skriver inte detta för att få cred! Verkligen inte!
Utan jag skriver detta för att ge dig som läser detta samma tankeställare jag fick av en vän på fb!
Utmaningen är öppen och frivillig!
Men den är varm, ganska billig och kan kanske göra lite skillnad!
Hjälp till att sprida lite medmänsklighet!
No act of kindness, no matter how small, is ever wasted...
- Posted using BlogPress from my iPhone
