Nu har jag burit detta vårt sista mirakel längre än dess syskon!
Igår passerade vi dagen "5 dagar till bf".
Så länge gick jag med Mirabelle. Nellie och Norah kom ju redan v27+1.
Men tacksamma är vi!
Glada att få uppleva denna magiska resa en sista gång! Låter väl lite överdriven kanske?! Men det är så jag känner det! Är så förundrad över det faktum att det från en liten cell vuxit en färdig bäbis inne i min mage. Nu ligger den där inne och är helt färdig och bara väntar på att komma ut till oss! Som ett magiskt mirakel!
Denna resa har jag dock spätt på mina erfarenheter. Spännande med nya upplevelser. Under denna graviditet har jag testat massa vanligt förekommande gravid-"åkommor" som jag aldrig tidigare provat.
Ska vi se om jag minns allt nu?
Gravidsnuva i kombination med att lätt få näsblod. Så under flera månader hade jag näsblod 1-5 gånger per dag!
Konstant huvudvärk. Alltså, riktig huvudvärk! I ca 2 månader. Sen bara försvann den. (Tack o lov för det!)
Provat lätt foglossning!
Värk i hela bäckenbotten som strålar ut i ryggen och ner i benen så det känns som att benen ska vika sig vilken sekund som helst. Intressant?!
Lätt att få kramp i vaderna! Gärna mitt i natten, eller precis när man vaknar! Skön start på dagen!
Och när vi ändå är nere vid vader och fötter. Har aldrig haft så svullna och ömma fötter förr!
Bara crocs har vart överkomligt att gå i!
Sen den där klassikern - upp och kissa mitt i natten... Några gånger.
Ständigt kissenödig! Skyndar till toa för att man tror att blåsan på riktigt annars kommer spricka, för att väl framme kunna klämma ut tre små droppar. Sen upprepar vi denna procedur en kvart senare... (Inte dygnet runt så här, såklart. Men då och då)
Hmmm... Vad mer?
Vill flika in att detta skrivs med ett snett leende på läpparna. Jag har haft en graviditet som vart fullt normal och helt ok! Finns så många som haft graviditeter som är tusen gånger värre, och jobbiga på riktigt!
Detta är mer som en reflektion för mig själv. Misstänker att jag kommer glömma mycket av allt detta så snart jag får vår bäbis!
Så, detta kan ses som en minnesanteckning för mig själv - som ni får ta del av.
Jo, en sak till!
Denna sommaren har ju vart heeeeelt underbar med all ljuvlig skön sol och värme!!
Tack och lov för rullgardinen, pool i trädgården, parasoller och en kylande AC!!! Så många svettiga nätter jag flämtande tillbringat på soffan med AC:n blåsande kylande luft!!!
Jag som är varm av mig normalt sett!!
Sömnen har ju iofs vart sporadisk hela denna graviditet... Är ju bra att träna på sömnlöshet i några månader innan bäbisen kommer. Vem vet, sova kanske jag får om 5 år igen?!?!
Och sen, en grej till! Denna graviditet har jag haft hormoner som stormar högt och lågt och gett mig väldigt nära till alla känslor.
Spännande! I synnerhet spännande för min käre tålmodige make!
Tack gode Gud för honom!!!
Trött har jag vart. Så mycket vila denna gång.
Och sammandragningar. Alltså värk i magen. Det har jag inte haft med de tidigare graviditeterna förrän förlossningen vart på gång.
Så, ja, många nya upplevelser denna gång. Och allt jag skrivit är helt normalt. Helt ok och har vart fullt hanterbart! Bara tålamodskrävande. Och typ utvecklande på nåt sätt?!
Är som sagt tacksam att vi denna gång får en fullgången bäbis som inte riskerar att dö av en förkylning.
Finns såklart alltid risker, men, ja, det finns det med allt, så ni fattar nog vad jag menar.
Jag ser fram emot att få föda i Varberg och se detta fina BB som alla pratar så varmt om!
Magen är sprickfärdig. Bokstavligen. Fått nya röda tiger-ränder att bära med stolthet. Just nu kliar de. Oskönt... Men de får blekna med tiden, men stanna på magen och vittna om att jag burit skatten i min mage.
Har inte gått upp så mycket. Mer än magen. Och den har vuxit. Står rakt ut. Tung är den med. Och otymplig. Eftersom jag är så smidig och graciös i vanliga fall (not!) så har jag nu en tendens att krocka in i allt möjligt och alla möjliga när jag tar mig fram.
Når nätt och jämt fram till pedalerna i bilen eftersom jag inte kan köra stolen ända fram. Magen och ratten liksom krockar...
Bäbisen är färdigbakad! Huset är redo. Familjen är redo!
Jag var för övrigt redo för två veckor sen....
Jag har tålamod med mycket. Men en del typer av väntan gör mig rastlös och otålig. Typ som nu!
Har "boat" runt i huset. Skaffar och skapar små (?!?!) projekt.. (Till min fantastiske makes stora glädje då mina projekt ofta innefattar någon form av insats från hans sida...) dock har vi (ja, VI, för jag har faktiskt gjort mycket själv med!) denna graviditet. Skönt för oss båda faktiskt! Fått gjort mycket i hemmet som VI pratat om att fixa under flera år.
Dessutom har jag fyllt frysen i mina små bak-infall. Frös ex ner 90 bullar förra veckan...
Så, ja... Vad gör man inte för att fördriva tiden medan man väntar!
Dock är det små intervall-fix jag gör! Grejar som en tok ett par timmar. Sen är jag helt slut och måste lägga mig i några timmar och är ofta trött resten av dagen... O well... Så kan det va...
Ja... Idag vilar jag. Lyssnar på regnet som smattrar. Bloggar. I sällskap av Gnistra och min skugga - Svarta Pantern.
Snart mina vänner, är detta kapitel slut. Den långa förväntansfulla väntan! Snart är skatten här!
Min förhoppning är då att jag åter blir social, återfår relativt normala hormonnivåer och hyfsat tålamod ;)
Den som väntar på nåt gott...
- Posted using BlogPress from my iPad
