Saknar henne och önskar att hon fick uppleva graviditeten och träffa bäbisen. Att inte ha henne nära nu är jobbigt.
Jag är lite ledsen att hon inte får hålla, lukta på och gosa med detta lilla mirakel som jag vet att hon skulle älska med hela sitt hjärta - precis som hon gjorde med töserna.
Jag är också ledsen för att bäbisen aldrig kommer få träffa sin mormor...
Som borde få spela en stor roll i vår minsta skatts liv.
Men men...
Så är det. Och det kommer bli så bra så ändå.
Men tankarna finns där. Och känslorna. Hålet.
Mamma är saknad. Så otroligt saknad.
Vissa dagar önskar jag verkligen att himlen hade besökstid.
Eller iaf telefontid.
Samtidigt så vet jag att hon finns med oss ändå.
Och att hon gläds över den kommande bäbisen...
Ja.. Lite djupa tankar så här på kvällskvisten.
Kvällens middag fick bli något som påminner om mamma. Mycket! För första gången har jag gjort blåbärstårtor. Precis som hon brukade. Och ja, de blev faktiskt helt ok! :)
- Posted using BlogPress from my iPad
