Tiden flyter fortare än jag förstår.
Du har fattats mig i över 1 år.
Hålet i mitt hjärta kommer aldrig fyllas ut.
Tänk att ditt liv så tidigt skulle ta slut.
Saknaden i mig så grymt skär.
Önskar så innerligt att du var hos oss kvar här.
Saknar din röst och dina kramar varma och av kärlek fulla.
Ibland bara måste jag låta salta tårar ner för kinden rulla.
Ingen som du går att finna någonstans.
Tänk om telefon i himlen fanns.
Tänk om jag blott en gång fick se dig igen.
Tänk om jag bara en gång fick krama dig igen, mamma min älskade vän.
Tänk om du kunde berätta hur det i himlen är och ser ut.
Tänk om du kunde lova att vi ses där igen när mitt liv en dag tar slut.
Tänk om jag kunde där uppe besöka dig, om än bara för en kvart.
Så obeskrivligt lycklig jag då hade vart.
Bara få se dig skratta en sista gång.
Ge dig vackra rosa blommor i ett väldoftande fång.
Lyssna på Elvis ihop, dricka kaffe och prata en stund.
Du och jag i en skön himmelsk lund.
Tänk att få se dig frisk och kry,
komma gående med ett strålande leende i en kropp hel och ny.
Fri från sjukdom grym och smärta.
Se dig traska med steg så lätta.
Tänk att få möta dig igen som du en gång var.
Så varm, levande och vacker som i alla underbara minnen jag med mig har...
Åh, mamma... Tänk om...
- Posted using BlogPress from my iPhone
