Jag lyssnar på musik, älskar att skapa och titta på kort. Och ibland skriver jag...
Läs om du orkar - annars lovar jag roligare och gladare inlägg senare...
Ord. Vad är ord. Hur kan ord beskriva en känsla? Känslan av tomhet och saknad. Ett hål i mitt hjärta. Du fattas. Saknad. Så stark saknad. Ett virrvarr av ord och känslor virvlar i huvudet. Tangenterna knattrar på. Jag skriver bara. Ingen är som du var. Ingen kan fylla det hål du lämnat. Varför? Orättvist. Du ville leva. Du var så levande. Du var så lycklig. Pappa var lycklig. Alla var lyckliga. Sjukdomen. Så hård. Så obarmhärtig. Så lömsk, grym och ond. Ovärdigt. Plågsamt. Sån smärta. Ångest. Vilken kamp. Önskar att det fanns ett botemedel. Önskar att det var en dröm. En mardröm. Den värsta. Du försvann. Efter hård kamp lämnade du oss- du gick i frid. Smärtan lämnade du kvar. Så tungt inne i mig. Värker. Saknaden bara är där. Du var min vän. Jag älskade dig så. Önskar att det fanns telefon i himlen. Önskar att jag kunde ringa till dig. Höra din röst. Bara en kram till. Det finns ingen som du. Jag vill att du kommer hem igen. Jag vill ha min mamma tillbaka.
Som ni förstår går jag genom en fas där känslorna går högt och lågt. Men mellan dipparna mår jag väl och njuter av livet som mamma, fru och egenföretagare.Jag känner mig lyckligt välsignad av varma vänner runt mig. Jag har världens bästa pappa och min fina bror. Jag mår för det mesta väl, men ibland tar tankar och känslor över - och då får de göra det, för en stund - och sen är jag tillbaka i nuet och verkligheten igen.
Jag har det bra. Jag mår väl. Och är, tro det eller ej, faktiskt väldigt lycklig.
Tack alla ni underbara som finns där och förgyller mitt liv!
