... for my precious cat!
Jag gissar att några av er följt mig idag och tyckt att min oro vart överdriven. Det får ni gärna tycka.
Kan inte riktigt förklara för alla hur starkt man kan känna för sitt lilla djur.
Jag har hela tiden varit mycket väl medveten om att katter kan hålla sig borta i dygn, veckor, månader pga det ena eller andra för att sen plötsligt helt oförklarligt dyka upp.
Men katter är också individer med olika personligheter. Och vår Gnistra är en katt som visat sig väldigt familjekär och hon har sina små egenheter och rutiner som gjorde att detta försvinnande inte passade in...
Men men, hon är en katt och man kan aldrig riktigt lära känna dem helt och förstå dem till 100%.
Hur som helst! Idag tackar jag Gud för ett mycket lyckligt slut!
I över en timme var min älskade man ute i regnet och letade. När han var på väg att ge upp och gå hem fick han syn på en katt vid en buske.
Han fick dit. Och det visade sig att det var en hankatt. Inne i buskarna satt Gnistra.
Väl hemma sprang vår blöta katt direkt till matskålen. Nu är kattluckan stängd för det här dygnet ;)
Kontentan av detta åter igen att jag ska försöka ha lite mer is magen när det gäller våra misar!
- Posted using BlogPress from my iPad
