Idag är jag trött. Och har huvudvärk.
Men vad gör det när jag har en liten prins att sniffa på?!
Det är ju inte helt ovanligt att den första babytiden betyder mindre sömn.
Inte helt oväntat.
Bara en vanesak att landa i. Snart är jag i fas.
Saft och en tablett eller två. Och låta disken vänta. Tvätten kan med vänta.
Prioritera tiden.
Om jag sovit sämre, så har jag lyxen att vila med Emmeth medan tjejerna är i skolan! Så orkar jag vara mamma åt dem när de kommer hem på em.
Tacksam!
Tacksam och glad att jag är gift med en man som också är världens bästa pappa. Som tycker att hemmet, livet och vardagen är något vi delar.
Det är nog inte självklart överallt.
I natt har jag varit vaken mycket med Emmeth som haft ont i magen.
Mathias har också vart vaken en del. Men imorse visste han att jag var ganska trött, så han fixade med tjejerna så de klädde sig, tog fram frukost åt dem, packade gympapåsar och såg till att läxa kom med innan han skjutsade dem på väg till jobbet.
Sånna där "små vardagliga" gester uppskattar jag så mycket.
Att vi hjälps åt och delar. Stöttar och hjälper varandra. Vi är ett grymt team!
Nu är superpappan på Ponnylekis i Himle med tjejerna medan jag är hemma med vår lille prins.
Igår var det innebandy. Full fart!
Imorgon är det redan fredag igen. Sen helg!
Och efter helgen har tjejerna lov!
Kan undras vad vi ska hitta på då?
Gissar att det blir en del bakning.. För det har tjejerna önskat! :)
När magen bråkar vill man ligga nära mamma! ❤️
