Motion!

Promenader.
Har hört att det ska vara nyttigt. Med promenader alltså. Att motionera. Nu har jag testat det. Två dagar i rad. Drygt en timme i rask takt igår och ca 45 min raskt idag.
Är inte ett dugg piggare?! Och den där energin då? När kommer den flödandes?! Kläderna känns fortfarande lika trånga...
Dessutom har jag ont lite här å var...
Märkligt.. Vad gör jag för fel?!

Ok. Bara skoja.
Faktiskt skönt att kommit igång med regelbundna promenader. Fortsätter med det och ser fram emot att känna skillnad i kropp, sinne och kondition :) Heja mig! 😊

- Posted using BlogPress from my iPad

Lördagkväll...

Hela familjen sitter tillsammans i vardagsrummet denna kväll.
Tjejerna spelar Drakborgen ihop med sin pappa. Och äter lördagsgodis.



Jag sitter bredvid. Men ipaden. Klickar runt på Pinterest.
Spana in och samla roliga tips, idéer och inspiration!
Pinterest finns både som app och på webben :)




- Posted using BlogPress from my iPad

Bemötande

Tänk vilken skillnad det gör när du bemöter andra med en trevlig röst, väljer dina ord med lite omsorg och kanske rentav lägger till ett leende, gentemot det motsatta.
Att man kan vara lite trevlig och se att den man tilltalar också kanske är mitt i något.
En del har verkligen fullt upp med att enbart se sin egen verklighet.
Typ som kvinnan i bilen bredvid min på Hemköps parkering idag.
Jodå, jag såg bärgningsbilen. Jag såg att de grejade med hennes bil. Jag förstod att nåt var fel på hennes bil och kan då även föreställa mig att hon är stressad och irriterad. Det jag uppenbarligen inte uppfattade var hur i vägen jag var när jag parkerat bredvid hennes på parkeringen.
Men jodå, jag skulle absolut flytta mig. Jag hade inte tänkt att stå kvar där.

Men innan jag vred om nyckeln, startade bilen och flyttade på mig ville jag bara kolla varför mina barn i baksätet inte var sams och någon ledsen.
Trots att jag bara vart inne snabbt och köpt mjölk, smör, te, bröd och saft utan att prata med någon annan än kassörskan hade en liten konflikt syskonen emellan uppstått. Det ville jag bara kolla upp innan jag flyttade mig. Jag prioriterade det och lät det ta några sekunder innan jag startade min bil.
Det hade uppenbarligen inte den stressade kvinnan uppfattat när hon bestämt knackade på mitt fönster och undrade om jag tänkte stå kvar där eller flytta på mig för hon hade faktiskt en bärgningsbil vid sitt fordon.

Säkert en trevlig kvinna i normala fall.
Jag är inte direkt stött efter denna incident.
Bara analyserar det faktum att många överlag i dagens stressade samhälle verkar så stressade att de inte hinner stanna upp och tänka till innan de snäser av en helt okänd människa.

- Posted using BlogPress from my iPad

Mamma...

... vissa dagar saknar jag dig extra mycket.
Vissa stunder saknar jag så mycket att smärtan inte ens ryms i hjärtat.

Nu är det iallafall nya blommor på din grav.


Andra stunder får minnena av dig mig att le och fylla hela mitt hjärta av värme, stolthet och glädje.
Och ibland kan minnet av dig och dina ord ge mig styrka, motivation och inspiration!

Och alltid känner jag en stor tacksamhet över att jag har fått ha dig som min mamma.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Tankeställare

Ja ni vet. Nu kommer det ett sånt där inlägg igen. Jag tänker mycket. Ibland kanske lite för mycket. Känner mycket. Många känslor. Ofta stora. Och även de ganska mycket!
Balans är bra har jag hört. Det jobbar jag på! Är ju född i vågens tecken, så det borde väl vara medfött det där med balansen?! Eller?!

Hur som helst. Idag snubblade jag in på en blogg. En vacker stark kollega med en sjukdom skriver om sitt liv och sina tankar.

En av frågorna fastnande. Om du fick veta att du hade en obotlig sjukdom, vad skulle du göra då?!
Eller om läkaren sa att du bara hade 1 år kvar av livet. Vad skulle du använda det året till?!

Mitt svar blev:

"Hej!
Egentligen känner inte vi varandra. Vi har sprungit på varandra i förbifarten på en del event med jobbet. Men jag var tvungen att klicka på fb-länken och fastnade här på din starka blogg. Den berör. Mycket! ❤

Jag har ingen diagnos. Jag är inte sjuk. Men har gått igenom händelser i mitt liv som rört upp många känslor och tankar kring livet och döden.

Jag är också stolt och lycklig mamma till tre underbara barn och tanken på om jag skulle bli sjuk eller dö och lämna dem kan göra mig livrädd.
Jag har förlorat min mamma efter en svår och tuff kamp mot cancern.
Det har fått mig att grubbla mycket över vad hon gav mig som jag värdesätter högt, och då givetvis vad jag önskar ge mina barn.
Det jag kommer fram till är att mina varmaste minnen av mamma oftast kommer från de små kärleksfulla handlingarna i vardagen.
Som att kunna gå direkt hem efter skolan och öppna dörren och mötas av doften av nybakat. Jag minns att hon ofta satt med mig och klippte, klistrade, pysslade och vi skrattade mycket ihop. Jag saknar hennes många varma kramar. Hon älskade Elvis, så hans musik lever fortfarande kvar. Jag tyckte om att spendera tid med min mamma. Gör saker ihop som vi båda gillade. När hon var sjuk brukade jag pyssla om henne med fotbad och vi brukade måla naglarna ihop medans vi tittade på någon bra film. Hon brukade spontanhälsapå och sitta på trappan när solen sken och blåsa såpbubblor med mina barn. Eller ibland tog vi en promenad till skogen, eller nån lekplats och sen gick vi till kiosken och så fick alla välja en glass.
Vad jag menar är att ibland när tanken slår oss att vår tid på jorden är begränsad så vill vi göra så mycket. Och så stora saker. Men i slutänden så kanske det inte är det stora som är det viktiga. Ibland kan de stora väsentliga delarna vara de små kärleksfulla stunderna i vardagen. De som sprider värme och sätter guldkant på tillvaron. När vi verkligen ser varandra och ger varandra tid och gör det där lilla enkla extra bara för vi vet att det betyder nåt för den vi älskar. T ex kan jag sakna att mamma kommer förbi en vanlig dag och har köpt en inredningstidning och en burk cola bara för att hon visste att jag gillar det..."

Slutet lyckades jag tydligen inte få med...
Men, ja, ni fattar kontentan. Igen!

Tänk efter.
Vad är viktigt i mitt liv? Och varför?
En del av allt jag gör, vem gör jag det för egentligen?! Och varför?!
Skala av! Behåll kärnan! Prioritera!!!

Carpe diem mina vänner, carpe diem!

- Posted using BlogPress from my iPad

Hjälp!!

Som sagt - ingen kan göra allt, men alla kan göra nåt och tillsammans kan vi göra skillnad!
Klicka in på www.greatandoh.com/stod-oss

Ta några minuter. Läs! ❤ Och sen - ja, jag tror du förstår vad jag vill och önskar!! En liten slant från dig varje månad gör stooooor skillnad för dessa vackra barn som drömmer om en ljus framtid!


- Posted using BlogPress from my iPad

Monster i mitt hus!

Och inte i källaren - utan i mitt kök!!!
Usch, fy och blääää!!!!

Mathias är inte hemma, så vem ska rädda mig från detta feta svarta åttabenade monster?!?!!!!!

Stod och grejade i köket, och i ögonvrån ser jag nåt svart snabbt röra sig över golvet och in under diskmaskinen!!!

Ångest, skräck och rysningar!!!

Jo, åter igen - jag V E T att de inte är f a r l i g a!!!
Men, de är bara så vidrigt äckliga att jag bara ryser, får lätt ångest och bara kan inte förmå mig att närma mig dem.
Och, det är bara (eller mest!) de feta hus-spindlarna som får mig att rysa som värst... Kan inte förklara det. Det bara är så.

Jaja. Jag beväpnar mig med dammsugaren. För säkerhets skull. Ifall monstret skulle anfalla. (Troligt?!?!)
Släcker köket och förflyttar mig fort från rummet och hoppas att jag slipper fler möten, iallafall innan Mathias är hemma igen!


- Posted using BlogPress from my iPad

Igår kväll...

... låg det tre små sovisar i min (och Mathias) säng!


Tröttnar aldrig på att se dem sova!
Så mysigt att krypa nära dem och sniffa dem lite i nacken!

Älskar att höra små tassande steg i trappan för att se få en mysig sömnig liten tjej som kryper nära och gosar in sig tätt intill!

Att vara mamma är verkligen det vackraste som finns!

Så tacksam för våra prinsessor!



- Posted using BlogPress from my iPhone

Jag önskar...

Liten stor tjej med tårarna rinnande ner för kinderna...

- Mamma, jag önskar att cancer inte fanns. Jag önskar att mormor stod vid min sida nu och höll min hand. Det är så konstigt att hon dog...

Ja, du min lilla skatt. Jag kan bara hålla med. Dumma dumma dumma cancer. Jag önskar också att cancer inte fanns. Att min mamma aldrig blivit sjuk. Jag önskar också att hon stod vid min sida och höll min hand...

- Posted using BlogPress from my iPad

Höst...

Ja. Nu får man nog konstatera att sommaren är slut.
Hösten har landat. Med varierat väder. Mer regn och grå toner. Man måste ha mer kläder på sig. Och sockar. Och skor.

Men också vackra nyanser på löven som faller. Varje årstid har sin charm. Det bästa jag vet med hösten är de vackra färgerna på löven. De dagar då solen skiner. (!!!) Jag tycker att soppa passar underbart på hösten ihop med tända ljus. Och om man haft en öppen spis så hade jag börjat elda i den nu.
Hösten kan vara riktigt mysig! Faktiskt! Säger jag, trots att jag är en sommar/vårmänniska.

Det jag saknar mest från sommaren denna höst är nog min bror. Detta har vart en av de bästa somrarna på mycket länge. På flera plan. Vädret har vart helt ljuvligt. Men jag och familjen har verkligen uppskattat att ha bror/svåger/morbror nära. Inte för att han är på tok för snäll och skämmer bort hela familjen, utan för all tid vi spenderat tillsammans. Grillkvällar. All tid med båten. Bara umgåtts och han har verkligen tagit sig tid med tjejerna. De älskar honom. Han är nog världens bästa morbror.

För mig är familjen viktig. Mittpunkten i mitt liv. Navet. Det är så det ska vara. Familjen ska komma först. Den borde göra det. Så är det inte i alla familjer. Tyvärr. Sorgligt. En del familjer tycks inte vilja hålla ihop. Hemskt.
Så är det inte hos oss. Vår lilla familj håller ihop. Det betyder otroligt mycket för mig!
Efter att mamma flugit till himlen tror jag att jag är ännu känsligare med just familjen. När en bit av en helhet plötsligt slits bort så blir man extra rädd om det man har kvar. Den stora biten kommer jag aldrig få tillbaka.
Allt kan vända så plötsligt. Så, jag säger det igen. Det tål att upprepas. Läs meningen. Smaka på den. Ta den till dig. Låt den inte susa in och ut på en sekund. För även om du läst den tusen gånger blir den aldrig inaktuell.

Var rädd om de du håller kär och låt dem veta vad de betyder för dig. Skjut inte upp saker. Tänk på vad du prioriterar och varför?! Vad är viktigt för dig EGENTLIGEN?!
Skala bort oväsentligheter och var inte bitter.

Ok... Det var många små moraler och klyschor. Inte bara en mening. Men likväl. Läs. Begrunda. Ta det till dig - på allvar.

Jag t ex har i flera veckor tänkt hälsa på min mormor. Min snälla underbara mormor. Det har inte blivit av. Och jag blir irriterad på mig själv för att jag inte bara tar mig den tiden. För skulle hon lämna oss innan jag hälsat på vet jag hur illa det skulle svida i hjärtat...
Men, givetvis hoppas jag att min sega, envisa och vackra mormor stannar hos oss många år till!



- Posted using BlogPress from my iPad

Grey...

En nyans av grått. Eller nä. Inte grått. Vitt. Silvervitt. Och flera stycken. Fast i samma nyans. Blandat med resterande svartbruna.


Sitter i bilen på väg till Gbg. Mathias kör. Tjejerna sitter i baksätet. Förväntansfulla!! Bio väntar! Första 3D-filmen för dem. Och för mig! Spännande! Monsters University blir det!

I bilen sitter jag och betraktar mitt nytvättade hår. Och där. Ja, det är där de är! Alla silvervita. Många är de! Överväger tanken på en ny färgning.. Snart. Äh! Tar det med ro... Fast alltid trevligt med ny färg. Håret blir så mjukt då... O well... En annan dag..

Nåt annat som var nytvättat var min klänning. Nytvättad och ren tills jag satt mig i bilen med min fina Keepcup fylld med kaffe. Klart att jag spillde. Jag spiller alltid. Oftare än barnen... Därför har jag alltid tvättservetter med mig. Skyller på barnen, men använder dem oftare till mig själv...


- Posted using BlogPress from my iPhone

Sensommarvärmen..

.. hänger kvar!

Idag njuter vi av en liten glass efter skolan!

Jag och Mira sitter i solen på trappan.



Och Nellie och Norah softar ihop i skuggan på kompisgungan!


Vardagslyx!


- Posted using BlogPress from my iPhone