När jag växte upp önskade jag mig en lillasyster.
Det fick jag inte.
5 år gammal fick jag nåt bättre. Jag fick en lillebror. Och inte vilken som helst, utan den bästa!
Genom åren har vi vart lite som syskon är. Ni vet, retat gallfeber på varandra, bråkat och mer eller mindre slagits.. Nä, så värst mycket våld har det ju inte vart, men visst har vi vart minst sagt oense. Den ena tjurskalligare och envisare än den andre ;)
Men genom allt har vi ändå hållt ihop och alltid sett efter varandra! Idag är vi vuxna båda två, eller ja.. mer eller mindre ;) Hehe
Jag är och kommer alltid vara storasyster, men min lillebror har vuxit upp till en man att vara stolt över och se upp till!
Så tacksam att jag inte fick en liten syster, utan att jag fick Daniel!
Han bor och trivs norrut och jag och familjen är så glada när han är hemma på besök!
Ikväll kan vi se fram emot kräftskiva för hela familjen!
Mys!!!
Jag älskar att ha familjen samlad och tror att även mamma då finns med på sitt sätt...
- Posted using BlogPress from my iPhone
