Påminnelse!!!

Vet att jag tjatat ibland..
Men, faktum kvarstår - ingen kan göra allt, men alla kan göra något!!

Tänk på allt du har. Som du tar för givet. Inkomst?! Tak över huvudet? Kläder och skor?! Mat varje dag?! Skolgång och utbildning?! Rent vatten?! Hygien och hälsa?!

Har du kanske en hundralapp över när månaden är slut?! Tänk vad den lilla hundralappen skulle kunna göra för ett barn i Afrika?







Klicka in på www.greatandoh.com och läs om fantastiska Emelie och "hennes" barn!
Läs om känslan, tanken, planen och drömmarna!!

Var med och gör skillnad du med!!! När du stöttar här, så kommer ditt bidrag verkligen fram till barn som så tacksamt behöver det!! Här hamnar ditt bidrag rätt och gör så stor skillnad!!

Tillsammans kan vi faktiskt göra skillnad!!!


- Posted using BlogPress from my iPad

Big news!

Japp!! Nu vet vi!! Vår sista familjemedlem beräknas komma i september!
Så, jag är bara i typ v7, men så ville vi berätta för sessorna först, och sen låta dem slippa hålla det hemligt. Är ju jättejobbigt att vara 7-8år och behöva hålla nåt så stort och spännande hemligt! Så, lika bra att släppa nyheten direkt!
Och, jodå, jag mår helt ok! Riktigt bra faktiskt! Är lite trött, men det va jag ju innan med, så det läget är nästan oförändrat och så mår jag lite illa, nästan hela tiden. Men... ja, detta kan jag absolut leva med 😘
Vi är såklart glada och ser fram emot vår lilla bäbis!
Och nej - jag tror inte att det är tvillingar igen. Och nope, inte heller trillingar. Jag tror "bara" att det är ett litet mirakel som ligger och gror den här gången. Vet givetvis inte, men, med Nellie och Norah var jag helt makalöst trött och sov så fort jag kunde och mådde väldigt illa...

Redan nu känner jag hur det händer saker i kroppen! Det är verkligen helt fantastiskt hur man är skapt!! Liksom känner hur kroppen förbereder och gör sig redo för det nya lilla livet som håller på att utvecklas till en ny individ inne i min mage! När man tänker på det är det en hisnande tanke och man blir förundrad! Det är så häftigt och vi är så lyckliga som får uppleva detta igen!


- Posted using BlogPress from my iPad

3år av saknad...

Tänk vad tiden går. Idag är det 3 år sen min älskade mamma blev en ängel och lämnade oss...

Det känns som en evighet sen jag träffade mamma.
Samtidigt känns det som igår.

Idag är som vilken dag som helst. Fast jag tänker lite extra på mamma. Minns härliga minnen lite extra. Och känner lite extra. Saknar extra mycket.

Det finns så mycket att sakna. Hon var en sån där mamma som alla vill ha. En sån som brydde sig. En sån som lyssnade. Dock även en sån med egna åsikter - inte alltid samma som mig... Hon hade alltid tid. Tid för mig. För min familj. För tjejerna. Vi hördes av varje vecka. Vi hade massa småsaker för oss tillsammans. Man inser mycket i efterhand. För det finns mycket att sakna. Små vardagliga ting. Alla dessa saker man saknar är de man också värdesätter och är så tacksam att man fick. Precis som alla varma minnen. Minnen från stora och små händelser. Alla är lika värdefulla även om man minns vissa oftare.
Julen och nyår kommer för alltid vara annorlunda för mig. Det är en tid som jag alltid kommer sakna henne lite extra. Då brukade vi förbereda mycket ihop. Och gick alltid på jul- och mellandagsrean ihop.

Snart är våren här. En bitterljuv tid. En favorittid. Jag äääälskar våren. De där första soliga dagarna som man kan sitta på trappan i t-shirt och dricka kaffe och njuta av den blå himlen och värmen. Då brukade hon komma cyklande på sin röda cykel och sväng in på uppfarten. Sen stannade hon i trädgården med mig och tjejerna och njöt och lekte med tjejerna...

Ja... Som sagt... Det är mycket att sakna. Men lika mycket att vara tacksam för.

Så. Alltså. 3 år. Tjejerna var fyra, respektive fem och ett halvt när mamma lämnade oss efter en lång tids svår, grym och ful kamp mot cancern.
Mira kan fortfarande gråta hejdlöst i sorg efter mormor. Nellie och Norah har mer frågor...
Och jag... Ja... Vissa dagar saknar jag henne så det bokstavligen värker i mig så illa att jag tror att hjärtat ska brista. Vissa dagar gråter jag. Vissa dagar ler jag... Alla dagar fattas hon mig. Hon var en stor del av mitt liv.
Min mamma. Min mans svärmor. Döttrarnas mormor. Pappas livskamrat och fru. Min brors mamma...
En stark förebild med det varmaste hjärtat och omtanke för dem hon mötte. Stark och envis. Glad. Fantasifull. Skapande och kreativ. Knasig. Busig. Duktig i köket. Snällast. Och helt... helt fantastisk.
Ja. Hon var mycket. Hålet hon lämnar är stort.

Så... Ja... Mycket att sakna...

Vet inte om ni orkar läsa allt... Men det spelar ingen roll. Det är skönt att skriva av sig. Oavsett om någon läser eller inte....

Jag avslutar med några av mina favoritbilder...




En av mina absoluta favoriter. Mamma och pappa hand i hand med glada leenden...


Mira och mormor. De hade nåt speciellt.


- Du är vacker mormor. Brukade Norah säga medan hon klappade sin mormor på kinden och såg henne i ögonen.


Elvis-kväll på Stinas med Vigge&familj.


Jul. Alla tillsammans.



En vårdag i trädgården. Såpbubblor. Glass och kaffe i solen...


Idag...


- Posted using BlogPress from my iPad

Närmast vinner!

Shimmer är en sällskapssjuk och gosig katt...




Idag låg jag en stund och lyssnade på spotify och läste boken jag fick av en älskad vän. I gott sällskap givetvis!


Mira försökte spela iPad. Men hade närgånget sällskap.


Envist sällskap.


Som till slut kurade ihop sig så nära hon kunde. Supermysigt!!

Vi älskar vår Shimmer!
(Speciellt när hon bara är gosig. Den andra sidan av henne är vi inte lika förtjusta i... Monster-jägar-sidan alltså...)

- Posted using BlogPress from my iPad

Vardagsrutiner

Japp. Vardag igen! Både skönt och jobbigt! Vi har haft ett underbart jullov tillsammans hela familjen med skööööna långa sovmorgonar och mysiga frukostar ihop. Det vänjer man sig fort vid. Samt att låta våra pigga kvällstjejer vara uppe lite längre.

Det tar märkligt nog längre tid sen när man ställer om sig åt andra hållet. Lägga sig i tid. Gå upp tidigare. Mycket tidigare.
Dock får jag ju vara ärlig med att barnen är duktiga på att gå upp. Värst var det nog för mig.
Förr behövde jag inte så mycket sömn. Kunde vara uppe länge - men ändå studsa upp pigg och glad som en lärka och redo för jobb tidigt på morgonen... Vet inte när eller var det gick över... Men nu äääälskar jag långa mornar....

Jaja. Barnen verkar ju redan ställt om sig till vardagsrutiner. Jag får helt enkelt lägga mig och sova direkt när jag kommer hem från Göteborg och härlig kickoff med kollegorna ikväll.
Inte ligga och glo på tv och käka popcorn till mitt i natten...
Alla mina kriminalare går ju sent. CSI, SVU och min favorit - Criminal minds.. Men sen jag fick Viaplay kan jag ju titta på Greys anatomy när jag vill. Från början!
Men men.. Ska dra ner på det med. Tar helt ärligt onödig tid. Och är man utan tv så är det inget man saknar...


- Posted using BlogPress from my iPad

Nellie & Norah 7år

Den 3 januari 2007 kl 16.00 föddes en envis liten tjej - Nellie!
13 veckor tidig kom hon ut till oss. 1060 gram ren kärlek!
En liten, men stark och tuff tjej började sitt liv lite skört och intensivt.
Marginalerna var små, men allt löste sig fint. Sakta men säkert växte hon från att vara en pyttebäbis på 35 cm till en riktig liten tös med glimten i ögat och full av bus!


Nu har hon hunnit passera förskolan och blivit en skoltjej! Favoritfärgerna är blå och turkos. Hon älskar alla djur och pyssel i alla former. Hon är en glad tjej som även älskar musik och utelek.



Den 3 januari 2007 föddes ytterligare en envis, stark och tuff liten tös. 16.15 kom vår Norah ut till oss. 1045 gram ren kärlek!
Precis som sin tvillingsyster startade hon sitt liv på ett tämligen spännande sätt. Tillsammans med Nellie gav hon sina föräldrar och storasyster erfarenheter och upplevelser som format oss alla och minnen som vi för alltid med värme kommer bära med oss.
Små ting som för många är självklara och sånt man kanske inte tänker på som mirakel känns som stora segrar. Som tex att kunna se, höra, andas själv. Att kroppen klarar av att hålla värmen. Lära sig sitta. Gå! Stå på ett ben! Prata, sjunga och skutta! Hålla en penna. Skriva sitt namn! Få en förkylning utan att regelbundet behöva inhaleras!

Ja... Tänk.. Livet består av små mirakel! Så se dig omkring och njut av allt som du har att vara tacksam för!


Idag är denna solstråle också 7 år!
En pigg, glad, busig och social tjej som även hon älskar djur och pyssel av alla de slag! Norah älskar att spela spel och precis som båda sina systrar gillar hon att leka och busa utomhus! Hennes favoritfärger är lila eller gul. Hon är en teknisk tjej som lägger märke till detaljer och är snabb på kluriga problem!


Ända sen deras födelsedag har de firats! Först med öppet hus i fredags där vi bjöd på pannkakastårta - efter deras önskemål, sen på lördagen var vi i Gbg med gudfarfar Göran och tredje-mannen (konstig benämning...) Tindra fick rycka in istället för Inga-Lill som var sjuk. Vi gick på Lisebergsteatern och såg på "Pippi firar jul". Så bra var det! Supermysigt och väldigt duktiga skådespelare! Efteråt åt vi på McDonalds!
Skrev jag att vi hade det mysigt?! Det hade vi!! Vi är så glada att vi har våra Gudföräldrar som bonusar i vårt liv!!
Idag är det söndag och vi har haft finbesök av bästa gänget från Sandalen!
Fika/frukost, lek, mys och spel med bästa Bella, Rick, Lucas och Alice!
Helgen är dock inte slut...
Snart laddar vi om för nästa besök!
Snart kommer nämligen bästa familjen Freiman och myser med oss!
Vad vore världen i all sin glans - om inte goda vänner fanns?!

- Posted using BlogPress from my iPad

Hej 2014!

Nytt år. Nya tag. Nya rutiner. Eller va?!
Är ni kvar?! Var ett bra tag sen jag skrev...
Har ni satt några nyårslöften?!
Det har inte jag. Men några mål har jag klurat ut.
Jag ska bli bättre på fasta rutiner. Ska bli mer strukturerad. Bättre på att planera och inte ta på mig mer än jag kan hantera.
Jag är nämligen grym på att tacka ja till både det ena och andra, men får sen ett fasligt sjå med att ro iland allt jag bestämt mig för. Vilket medför stress, frustration och irritation över att resultatet inte blir som jag önskat och tänkt. Så, mitt mål är att bli snällare mot mig själv och mer effektiv.
Det är ett ständigt pyssel för mig att prioritera rätt.
Men men - alla har vi väl våra egna små svagheter att jobba på. Om vi bara är medvetna över vad vi behöver bli bättre på och jobbar på det så kommer det nog bli fint.
Dessutom tror jag att många med mig behöver lära sig att sänka ribban inom vissa områden. Och iofs höja den inom andra. Alltså - åter igen, lära oss prioritera och balansera vår vardag och tillvaro på ett sätt som gör att vi blir nöjda och glada.

Även denna jul som passerat har jag fått jobba med mig själv och påminna mig om vad som är viktigt i livet.
Jo. Min familj. Tid och engagemang och eftertänksamhet och innerlig omtanke är så mycket tyngre och viktigare än massa paket. Traditioner är också viktigt för mig. Det vi gör nu är sådant som barnen kommer bära med sig i framtiden. Vad vill man då ha fokus på?! En massa dyra paket - eller tid tillsammans. Vad är mysigare än att göra julgodis ihop? Klä granen tillsammans! Sitta och dricka glögg ihop utan att tv:n stör. Stänga av Wii:et och spela sällskapsspel på "det gamla sättet". Det har vi gjort! Och jag älskar det!! Det gör uppenbarligen barnen med! Inte en enda gång har de klagat på att de inte har nåt att göra eller vill leka med vänner!
I år satsade vi på kreativa julklappar för det gillar våra tjejer. De har fått pysselsaker och handarbetesprylar som "lär-dig-sticka-set", virknålar, garn och sånna där söta små vävar som även jag hade som barn. Och så köpte vi sällskapsspel på Ge-Kås. Typ Den försvunna diamanten, råttfällan, Barn-Alfapet, Kalaha och Labyrinten! Superkul!!

Ja. Både vuxna och barn har vart nöjda! Riktigt nöjda!
Min favoritjulklapp är nog fotokursen hos Karin Linde som jag fick av familjen! Och roligast var nog att se mannen öppna presenten från mig och töserna med ett presentkort som ger honom upplevelsen att köra Ferrari!

Åh. Jag har så mycket att skriva om och känner att skrivarlusten åter kommit. I år hoppas jag besöka bloggen med nya inlägg flera gånger i veckan igen. Kanske varje dag?! Återstår att se!
Nu ska jag springa ner i källaren och kolla till värmepannan och slänga in ett vedträ eller två... Samt besöka tvättstugan... Märkligt nog fortsätter tvätthögen att växa även under jul och nyår?!

Gott nytt år alla ni där ute!
Önskar er ett år av god hälsa, välgång, framgång, många skratt och mycke tid med nära och kära!



- Posted using BlogPress from my ipad.