"Gudfar" stod det. Han ville bjuda hem oss i påsk. Mig, min man, våra barn. Min pappa, min bror och hans flickvän. Jag gissar att mormor kommer också. Min gudfar är också min morbror. Han är gift med min mammas yngsta syster.
När vi lagt på luren kände jag mig glad. Och tacksam. Och samtidigt stang det till så där i hjärtat. Så som det kan göra ibland. Ett ögonblicks sting av saknad. En påminnelse om att mamma fattas.
För henne var familjen alltid viktigast. Familjen kom alltid först! Alltid! I synnerhet jag och min bror.
Innan hon dog vet att jag att hon ville få fram hur viktigt det var för henne att vi alltid skulle hålla ihop. Jag och min bror. För mig är det självklart! För honom med. Syskon ska hålla ihop! För mig bara är det så. Jag hoppas att mina och Mathias barn alltid kommer vara en syskonskara som håller ihop och tar hand om varandra så som jag och min bror gör. Det tror jag verkligen att de kommer.
Men det är inte självklart för alla att det ska vara så.
Jag är så tacksam och glad för att jag har min bror. Det skiljer 5 år på oss. Jag är tjej och fyrabarnsmamma. Han är kille och nöjer sig än så länge med att skämma bort mina barn. Vi är ganska olika. På många sätt. Men lika på fler sätt än man först tror gissar jag. Vi bråkar lite ibland. Men inget värre än att vi snabbt blir sams. Egentligen inte så mycket bråk. Lite smågnabb bara. Ibland. Fast mest retas vi...
Jag är så tacksam för min snälla goa pappa som finns där och ställer upp för oss i vått och torrt! Tyvärr lika taskig humor som mig. Vi är nästan lika envisa. (Jag är envisare... Fastän han är seg norrlänning)
Vi hörs av flera gånger i veckan. Bara har lite koll på varandra och han vill alltid veta hur barnen mår och vad de gjort sen vi pratade sist. Han kommer ofta förbi på väg till affären och sticker in huvudet i fem minuter för att säga hej till barnen. Alla 4 blir alltid lika glada. Emmeth känner också igen morfar nu och blir så glad när han ser honom. Mysigt!!
Ute i Årnäs har vi våra extra stöttepelare - våra gudföräldrar! Vi har alltid haft ett speciellt band och det har följt med även till våra barn. Inga-Lill och Göran är alltid nära.
Och underbara goa lilla mormor såklart! Hos henne (och morfar) har jag skapat många varma vackra minnen!
Dessutom har vi mycket varm och tät kontakt med två av Mathias syskon och deras familjer! Mina svägerskor och jag hörs ofta av om både det ena och andra. Småprat och bollande av vardagens händelser. Det är väldigt värdefullt!
Lyckliga jag är ju faktiskt även gudmor till tre av mina barns kusiner. Mina stora fina killar! Så stolt över dem!
Vad jag vill få fram är vilken fantastisk välsignelse det är att alltid ha sin familj nära.
Att alltid veta att man är omgiven av dem och kan lita på dem i vått och torrt! Det är verkligen en rikedom att vara glad för!!
- Posted using BlogPress from my iPad
