Hej igen.. its been a while..

Så många gånger som jag haft ett blogginlägg i huvudet. Tänkt att NU vore det ju läge att börja blogga igen. Och sen så händer inget.. igen..

Men nu. NU sätter jag mig och skriver bara. Helt random. Utan plan... Bara för att komma igång igen. För jag tycker ju att det är kul att blogga. Oavsett om NÅN (?!?!) läser...
En gång i tiden, för länge sen, när jag bloggade regelbundet så hade jag ju iaf en liten skara läsare.

Högst oklart om jag har nåt syfte med med min blogg - mer än att skriva av mig?
Jag har ju alltid tyckt om att uttrycka mig i skrift och bilder.

Har ju hänt en del sen sist...

Idag är Mirabelle 12,5 år. En stor tjej. Snart tonåring. Min stora, vackra och helt underbara och fantastiska tjej som älskar att hänga med vänner, spela fotboll och innebandy. Hon har börjat på judo som hon tycker är superkul. En social, kreativ tjej full av energi. Så stolt över denna tjej!

Nellie fyller snart 11 år!!! Alltså hallå?! Vart tar tiden vägen? Min stora lilla tjej som alltid har nära till fniss. Hon som tar livet som det kommer. Obekymrad, omtänksam och påhittig. Levande fantasi som älskar att skapa. Älskar djur. Busig tjej med glimten i ögat som har lätt att fall i tankar och drömma sig bort. Leker gärna både inne och ute och är grym på både innebandyplanen och fotbollsplanen.

Norah, min Norah... Såklart även hon snart 11 år. Sprudlande tjej med många känslor. Ett stort hjärta för allt och alla och mycket omtanke. En klok och finurlig tänkare som älskar skapande, lek och djur. Observant tjej. Även hon älskar både fotboll och innebandy. Hon är en riktig mystjej som älskar kramar och är bra på att ge ärliga och många komplimanger. Hon ser skönheten i allt och alla.

Familjen lillebror Emmeth har redan hunnit fylla 3 år. Ett charmtroll med stark vilja och humor. Han älskar sina systrar mest av allt och familjen djur. Lego kan vara det roligaste som finns just nu. Favoritkaraktärerna just nu är Paw Patrol (där favoriten är Chase), Pyjamashjältarna (Kattpojken är bäst) och My little Pony och där är favoriten söta och busiga Pinkie Pie. "HEJA VEDDIGE" säger han ofta! ÄLSKAR att spela fotboll och innebandy - hemskt gärna med syrrorna.
Vår lille kille älskar musik och dans och har grym balans!

Mannen i mitt liv - Mathias... Han jobbar. Och jobbar. Ooooch... jobbar... På företaget Entral i Halmstad som han är delägare i. Och när han inte jobbar trivs han bäst hemma med familjen. I huset och trädgården finns det alltid projekt att hugga in på..  Han gillar att coacha Nellie och Norahs lag i både innebandy och fotboll. (ihop med Jocke)
Han har många strängar på sin lyra min tålmodiga fina snälla och varma man.

Och så. Jag.
Jag... Jo.. nu skulle jag kunna skriva ett helt långt eget inlägg... Det här med utmattningssyndrom är så mycket större än vad jag fattat... Och hela tiden lär jag mig nya saker om både det och mig. Kortfattat... Det tog lång tid att förstå att jag var sjuk. Sen tog det ännu längre tid att verkligen förstå att jag ÄR sjuk. Sen greppa hur allvarlig sjukdomen är och att min hjärna faktiskt tagit skada av det. Sen när man börjar inse vad jag drabbats av så skulle jag börja acceptera detta faktum. Det har tagit lång tid och vart väldigt utvecklande och jobbigt. Alla egenskaper som jag ansett vara min styrkor försvann... Och vad fanns då kvar?! Det har vart tufft att acceptera mitt nya jag. Det jobbar jag fortfarande med. Det är fortfarande svårt. Mycket att jobba på. Och mycket kvar. Men idag kan jag känna mer energi än jag gjort på många år. Jag känna mig gladare än på länge. Svackorna då jag är helt matt och tom är inte så djupa, de är kortare och kommer inte lika ofta.
Så, jag är helt klart på gång. Och det är underbart! Efter 6 dimmiga år hoppas jag att det äntligen vänder på riktigt! Jag längtar efter att hitta nya styrkor att använda. Att få känna mig stark igen! Lära mig balansera de resurser jag har på bästa sätt - och att känna mig nöjd med det.
Jag har börjat jobba lite mer igen. Vilket jag älskar!
OCH - jag har börjar TRÄNA!!! Haha! Trailrunning!! En gång i veckan (till att börja med) är jag ute i skogen och springer på stigar, genom lera, över rötter, stenar m.m! Heja! Jobbigt - men faktiskt kul!

Jodå.. så atte... Livet rullar på...

Har våren kommit?

Men wow, vilken dag det var igår!
Hela familjen njöt i fulla drag.

Cykeltur genom lilla byn och landade vid strandpromenaden längsmed VISKAN.
Vi fikade och njöt av solens varma strålar till ljudet av den porlande ån.
Hur underbart?!!!

Barnen lekte och kunde ha stannat hur länge sen helst. Pinnar, snår, stora stenar, ett myrbo och fantasi.

Inget värmer mitt hjärta mer än dagar med familjen! Älskar våra små utflykter. Tjejerna som leker ihop. Har kul ihop! Lillebror som gör så gott han kan för att hänga med. Och så den helt fantastiska pappan som varvar en lugn kaffekopp med frun med lek, bus och äventyr med barnen.

Min bästa vän. Honom älskar jag!

Väl hemma sen fortsatte uteleken. Vi tillbringade hela dagen ute.
Grillen plockades fram, torkades av och bjöd sen på grillad korv i trädgården. Till Nellies glädje satt vi på filtar och åt. Picnic!

Goda vänner kom på besök. Glass, lek, såpbubblor och mys!

Vilken gulddag!!

När vi sen kom in var vi sådär lagom härligt trötta med rosiga kinder och doft av vårvind i håret! Ljuvligt!!

Denna tiden på året. Favorit!!! Älskar't!!!!

- Posted using BlogPress from my iPad

Tillsammans.

Tillsammans.
Det är dagens ord i fotoutmaningen som rullar under mars på instagram.

Stort ord. Tillsammans.
Ett ord jag gillar.

Han och jag.
Vi.
Han, jag och våra barn.
Familj.

Och i nästa steg, pappan. Syskon. Så älskade.
Lilla mormor och gudföräldrarna. De är också min familj.

Tillsammans kan vara gemenskap med vännerna.
De bästa. De som alltid finns där. Ovärdeligt.
De som alltid har en kram över, de som har tid att lyssna och se.
De som lider med dig i motgång och gläds med dig i framgång.
De som stöttar och älskar dig precis som den fantastiska person du är.

Guldkanten kan ju vara husdjuren som är familjemedlemmar också. Tillsammans med dem är vår familj komplett.

Kollegorna!
Bekantskaper som blivit vänner. En gemenskap där vi stöttar, inspirerar och boostar varandra mot framgång och utveckling.

Viskadalskyrkan.
Där trösklarna är låga och det är högt i tak.
Kravlöst. Välkomnande. Varmt.
Dit kan man gå som man är. Aldrig ensam.

Tillsammans i så många olika sammanhang.
Alla så värdefulla.
Vad vore livet utan att ha favoriter att vara tillsammans med.

Hur många tillsammans har du att vara tacksam för?

Sjukt lång paus..

Igen...
Ser att förra inlägget var på julafton.

Hmm...

Det var ju ett tag sen.. Nu är det ju nästan påsk...

Men, som om man inte redan märkt av det här med tiden som rusar.
Familjens lille prins är redan 1 år och 4 månader. Galet va?!!!
Liten herre som med charm, envishet, fantasi och stor vilja tar sig upp och fram genom livet väl påhejad av sina fantastiska systrar.

Här går jag och längtar efter vår, och så kommer det vinter nr 3 typ... Och runt hörnet har vi ytterligare en period av väta och slask.
Men, om man ska vara positiv så är det ju otroligt kul att snön kom exakt nu. Idag. För just idag har Nellie och Norah vart på vinterfriluftsdag med skolan i Åkulla. Barnen har fått prova längskidor och sedan blev det massa snölek, bus och pulkaåkning!

Jag och Emmeth åkte till Åkulla och överraskade syrrorna en stund. Verkligen mysigt!!

Vill på tal om vädergnället kan jag bara tala om att jag älskar vinter. Riktig vinter. Sån med kyla, blå himmel och massa snö! Frisk luft och vitt överallt! Helst vill jag ha vinter från mitten av december, till typ mitten av februari. Sen kan det töa och så kör vi underbar härlig vår i mars-maj.. Juni-september kan det vara sommar... Och hösten.. Som i den lätt bittra verkligheten har mest tid på året borde egentligen bara vara i oktober-november...
Så tycker jag... Synd att jag inte bestämmer över svenska vädret...

Ja.. Så har jag gjort ytterligare en blogg-comeback. Har tappat räkningen på vilken i ordningen..
Ett bra pladder-inlägg med en massa text utan att egentligen ha sagt så mycket..

Planen är att inte låta det gå fram till midsommar innan jag postar nästa...


- Posted using BlogPress from my iPad

Julen.

Den bästa tiden på året!

Och den värsta. Saknaden sitter som en tagg i hjärtat och tryck över bröstet.

Jag hatar att ditt namn står på en sten på kyrkogården.
Du skulle vart här. Med oss. Med mig. Med familjen. Med pappa.

Jag sitter en stund i bilen och gråter. Låter tårarna rulla.
Andas. Torkar tårarna.

Åker hem igen.

Gläds åt att barnen njuter av julen. Den är deras.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Pray for Paris

Världen! Vad händer?
Finner inga ord.
Uppgivenhet. Sorgsen. Varför?!
Så mycket ilska & hat i världen.

Låt kärleken & ljuset vara starkare!



- Posted using BlogPress from my iPhone

Vad händer?!

Bara några tankar så här en höstig tisdag fm.

Bläddrar i dagens tidning... Rån. Misshandel. Stök. Kaos. Rasistiskt klotter på lågstadieskola i Varberg. Ny brand på ev flyktingförläggning. Bara en massa elände. Människor som gör andra människor illa.

Hur kommer det sig att den intelligentaste varelsen på jorden också är den grymmaste, elakaste, mest destruktiva och egoistiska?!

I sin jakt på pengar och makt så förstörs både andra människors liv och vår planet. Heja oss..............?!

På tal om pengar och materiell lycka så slog gekås nytt försäljningsrekord igår. På en helt vanlig måndag, nästan mitt i månaden såldes det för över 37 miljoner kronor.
Alltså! 37 mille. I omsättning på EN DAG! Galet!









- Posted using BlogPress from my iPad